Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De fem klenoderna eller Näfverskäppan. Ett sagospel af Karl-Erik Forsslund. Med 3 teckningar af Acke Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
karl-erik forsslund.
kvintus
(sträcket’fram sin mössa mot Primus,hvilken lägger dit)
En krona — fursten lägger ned sin krona
i hafven hel och hållen! Kungligt gjordt!
(Framför Andreas). En femtiöring — ingen
öfverdrift,
klokt och förståndigt, lagom, lumpet lagom.
(Framför Fyr). Men tjugufem är inte fullt så
lagom.
Du gåfve mer, om högre barm hon hade.
(Framför Tremens.) Sju öre — hela sju! Nej, är
det möjligt!
Tremens ger mest — vi andra gåfvo en slant,
du ensam flera. Men tag sex tillbaka,
du kunde eljest sen bli sjuk af ånger.
Ett eller sju, det smäller lika högt. —
Se här, min gumma. Kanske räcker det
att skaffa er ett tarfligt hufvudkläde.
u va.
Tack, herre! Men behåll ni era pengar.
Ni ha gjort nog och öfvernog för mig.
Nu är det min tur. Jag är ej så fattig
som det kan tyckas, ej så arm och usel,
att inte för mitt lif jag kan ge lösen,
ej göra era gåfvor dubbelt värda
för mig och er med gengåfvor, I herrar.
tremens.
Det låter höra sig. Här, kära mor —
tag dem, jag ville ju — (räcker henne pangar).
uva.
Tack, tack, behåll dem. —
Utom mitt lif och dessa slitna paltor
jag äger föga här på denna jord.
Bland detta ringa vill jag skänka er
det som jag skattar högst och märkligast
till tack för eder hjälp, till tack för lifvet,
som ni mig skänkt. Jag äger fem klenoder.
En hvar af er må välja en af dem.
Här är en käpp — ja, den ser simpel ut,
den är likväl en härskarspira, mäktig
att tvinga en och hvar till slafvisk lydnad.
hvars hjässa flyktigt af dess spets beröres.
primus (för sig).
A, den blir min — den har jag längtat efter!
uva.
Min andra skänk är denna foliant.
Här allt förklaradt står, som kan förklaras.
Här gömmes alla folks och tiders visdom.
andreas (för sig).
Allvisa gudar — ali min trängtan uppfylld!
uva.
Se här min tredje skatt: en penningpung,
sotn aldrig töms, hur mycket än den skakas.
tremens (för sig).
Den passar mig. Om någon annan tar den
och ei vill afstå den, slår jag ihjal’en.
uva.
Och denna ring min fjärde dyrgrip är.
Den man, hvars finger denna ringen smyckar,
kan aldrig dö af obesvarad kärlek.
Ej är den kvinna född och skall ej födas,
som kan hans eld och mörka skönhet motstå.
fyr.
Min dröm, min dröm! Nu är jag vaken, sol —
nu börjar lifvet, bröder — här ska lefvas!
uva.
Och här till sist en näfverskäppa. I le,
ni tviflar smått på den klenoden, ser jag.
Nu är den oansenlig, tom och torftig,
men alla bär, som plockas i den skäppan,
— hjortron och smultron, lingon, blåbär, alla —
få kraft att läka sår och böta krämpor,
att lindra plågor, skingra kval och sorger,
att häfva blindhet, lamhet, allsköns lyten,
och skänka ständig hälsas sommarglädje
åt den, som äter dem med blygsel öfver
sin sjukdom och med längtan efter hälsan. —
Nu han I sett klenoderna. Så väljen!
kvintus.
Jag väljer näfverskäppan — å, låt mig —
primus.
Vi välja efter ålder. Lugn, din ungtupp!
Jag tager käppen — spiran. Den är trollspöt,
som lägger jorden under mina fötter!
andreas.
O höga fru, gif mig din foliant.
Den nyckeln är till både jord och himmel.
tremens.
Gif pungen hit! Hvad äro jord och himlar
annat än varor, simpla handelsvaror.
De gyllne bär, som fylla denna skäppa,
ge både hälsa, skönhet, makt och visdom!
fyr.
Ett trefligt val — nu finns ju intet kvar
att välja på. Men jag är nöjd med ringen.
Den som har kvinnan, den har nog — har allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
