Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malvida von meysenbug.
EN STUDIE I LEFNADSKONST
AF ELLEN KEY.
Med 2 bilder.
(Fortsättning och slut.)
IV.
Uen tidigare delen af sitt lif har
Malwida v. Meysenbug utförligt skildrat i
Menioiren einer Idealistin, hvilka hon
afslutade sommaren 1875. Hennes syfte
med denna bok var i främsta rummet
att resa en minnesvård öfver sina
vänner bland de framtidsdanare, hvilka »ihr
Jahrhundert vo?i sich stiess». Därjämte
ville hon med sitt föredöme egga andra
kvinnors mod till frigörelse, elda deras
håg för lefnadens konst och klara deras
syn för den äkta bildningens mål: att
dana själftänkande, skaparkraftiga
personligheter. En »full harmoni mellan den
mänskliga och kvinnliga naturen; en
oupplöslig enhet mellan tänkesätt och
handlingar, väsen och företeelse» —
detta är för Malwida v. Meysenbug
kvinnofrigörelsens liksom
kvinnobildningens mål, medan den frigörelse och den
bildning, som icke eftersträfva eller nå
detta mål, synas henne förfelade.
Memoiren einer Idealistin har på
tjugofem år utgått i fem upplagor, den
senaste 1900. Den har följts af
Lebens-abend einer Idealistin, med Lenbachs
porträtt af författarinnan. Denna bok
Ord och Bild, n:e årg.
har hon tillägnat »sina käraste vänner»,
makarna Monod, på deras
silfverbröllops-dag den 6 mars 1898. I denna bok från
sin lefnads afton berättar hon om de
härliga tider, hon tillbragt med Herzens
unga döttrar och senare med familjen
Monod i Italien; om upprepade besök
i Bayreuth, där hon -— som i Paris led
med Wagner vid det stora nederlaget
— nu från festspelens början delade
hans oro och fröjder ända till och
med Parsifals första uppförande. Detta
försatte henne som alla i en
hänryckning, åt hvilken den unga Daniella von
Biilow gaf det vackraste uttryck
genom utropet: »Jag önskar, jag hade en
fiende för att nu kunna förlåta honom!»
Hon skildrar äfven Nietzsche i Bayreuth
och i Sorrento, där hon tillbragte en
härlig vinter samman med honom och
doktor Paul Rée, som på Nietzsches
utveckling då öfvade ett stort inflytande; hon
skildrar de härliga tider hon äfven i
Italien upplefde med Wagner och hans
andra hustru. Hon berättar om betydande
personligheter, med hvilka hon varit
förbunden i vänskap, t. ex. furstinnan
Caroline Wittgenstein, Liszt’s berömda och
betydande väninna, och familjen Min-
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
