408 (Ord och Bild / Elfte årgången. 1902)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tjärnlidensfolket. Af Maria Rieck-Müller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 6

MARIA RIECK-MüLLER.

kände väl till sådant och visste bättre
råd än många, — om det nu kunde
hjälpa.

Sålunda gingo dagarna, utan att
något ändrade sig för dem på Tjärnliden
— åtminstone ej till det bättre.

Nils hade aldrig mer försökt stiga
upp, och ingen talade längre om det.
Den enda. som allt ifrån början tänkt,
att ingen bättring kunde väntas, var
gamlemor — fastän hon ej hade sagt
något. Hon visste, huru det plägade gå
med dem här uppöfver, som hade ett
slikt grundande sinne. Gåfvo de sig en
gång öfver, så kunde de aldrig mer
komma helt till lifs igen––––-

En afton på sensommaren, när de sutto
ute på bron och kardade ull — både
mor Märta och farmor — kom Marit
springande ned ifrån myren, flyende brådt,
som vore hon jagad. Kjolen var rifven,
och halsduken hade fallit af. Ögonen
stodo stirrande af ångest. . .

— Far, far! — ropade hon och kastade
sig ned med hufvudet i mors knä. —
Jag har mött far — och han var död.—

Märta kände ett hugg i bröstet och
såg blek upp på gamlemor, som hade
rest sig och darrande tagit fast i bron.

— Nu voro för visso både man och
barn tagna ifrån henne. Herre och troll
hade ej spiarat henne något.

Inne i gafvelkammaren låg Nils som
om han sofve, med bibeln uppslagen på
täcket. Elan var död . . .

Lugn — hon förmådde ej mer känna
smärta — böjde sig Märta öfver
honom och läste där hans hand låg på
bibeln.

— »Vill du jaga ett fallet löf och
förfölja ett förtorkadt halmstrå, efter du
ådömer mig så bittra straff och låter
mig umgälla min ungdoms synder?»–

Det var Jobs bok.

När detta hände, hade Nils legat i
tolf år.

Nu var det kändt vida omkring, att
Marit på Tjärnliden hade blifvit tosig
och förgjord, och Tussa-Marit kallade de
henne.

— Godt förstånd hade hon — sade
prästen —, när hon läste sig fram, men
folk kom aldrig till rätta med, huru hon
var, då hon ständigt höll sig undan och
gick dem ur vägen. Hemma gjorde hon
sysslorna på ett underligt, frånvarande
sätt, och mor tyckte aldrig, att hon hade
stor hjälp af henne, utom med kreaturen.
Dem ställde hon och hade tur med bättre
än någon annan.

— Det är tomten som hjälper henne
— sade gamlemor. Ibland hade hon det
nog så svårt — Marit — och måste gråta
öfver sig själf. Det var en tung lott
att hafva ögonen öppna för allt, som
röres och lefver i det dolda och känna,
huru det snärjer och lockar på tusen
sätt. Ibland var det till tröst och
ljufligt som att drömma . . .

När högfolket om sommarkvällarna
slog ring omkring henne, där hon satt
inne mellan granarna, och sjöng i dans
till fagraste harpolåt, så att hon var nära
att låta sig dragas med, brann blodet
hett i bröstet, då hon åter kom till sig
själf. Bäst var då, om mor kom, och
hon fick kasta sig om hennes hals och
höra Guds ord . . .

Vaknade hon om natten vid det att
månljuset lyste på tussar och
underjordiska, som förde ofog inne i stugan, eller
skrymt, som varslade för döda, stodo
vid hennes säng, hjälpte ingenting annat
än att ropa på mor. I sängen hos henne
fick hon ro — — — — — — — —

Hon hade växt upp nu — Marit —,
var stark och smidig, med hufvudet
fram-åtböjdt som om hon ständigt lyssnade

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1902/0450.html

		Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 / 408 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|