Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
ruben g:s0n berg.
andra. De olika barnfigurerna, varierade
från föregående, äro emellerttid friska och
öfvertygande som alltid och enskilda
scener af samma unga fägring som i hans
tidigare arbeten. Så t. d. är den natt, då
Ole och Josefine förstå hvarandras
hjärtan, målad med en lyrik, som inte
ligger under någon af hans äldre, liknande
skildringar.
* *
Fot. Væring, Kristiania.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON. BYST AF GUSTAV
VIGELAND.
Med förkärlek har Björnson skildrat
undantagsmänniskor, sådana, hvars
naturer haft både höjder och djup, där
lytena varit stora och svåra, men där
ansatserna till stordåd varit ännu större.
Han är ingen vän af dådlösa drömmare,
och ali hans produktion fylles af
brusande handling. Detta ger hans lyrik
must och märg, och ingenting ligger
mera fjärran från hans arbeten än den
entonighet, det loja
stämningsförsjun-kande, som är blott alltför vanligt i
nordisk känslodiktning. Stämningarnas
intensitet är innerlig och djup, men de
aflösa hvarandra rätt snart. Däremot
synes han sällan, om ens någonsin,
använda kontrastverkningar för att nå sina
effekter. Öfver hufvud är han inte
synnerligen noga om de konstnärliga
medlen. Han verkar framför allt genom sin
brinnande själ, sitt temperaments
rastlösa glöd — alldeles som August
Strindberg.
Kärleken till dåd och säregna
män-niskoskickelser är naturligtvis egentligen
en lynnesangelägenhet. Men den har
grundläggande betydelse för Björnsons
hela åskådning. Hans sympatier och
hans lära konvergera, och han blir
därför inte förkunnare af något
tros-evan-gelium utan af gärningarnas, af evangeliet
om det osjälfviska handlandet till fromma
för andra. Och i sina omdömen låter han
inte vanliga mått gälla, utan mäter med
andra, större. Det hvardagliga kan bli
poesi i hans skildring, men ack, hvad hans
vingar bli väldigare och slå mer
susande slag, då det stormar! Han är nog
nöjd, med sommaren och älskar visst
vintern, men för sig själf väljer han april,
den månad, då de stora hvälfningarna
ske, den månad, i hvilken det nya blir
till. Kortare och bättre karaktäristik af
Björnson kan man näppeligen få än
denna aprillynnets, som han själf gifvit.
På ett ställe i en pedagogisk uppsats
säger han, att det blir dåligt resultat af
att ha vilja utan fantasi, ty då ror man
med äror, där andra segla. Björnson
har alltid haft seglen oppe, men jag
undrar, hvilken liknelse han skulle välja
för att karaktärisera fantasien utan vilja
— jag misstänker, att han skulle finna
den långt mera tarflig.
Og har jeg æn seilet min skude på grund,
så var det dog dejligt at fare
— en dylik bekymmerslös färd genom
lifvet skulle lyrikern Björnson aldrig va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
