Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder - »Murar af guld och portar af brändt glas.» Ur andra delen af »Jerusalem». Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnstjerne björnson.
593
rit med om. För honom är det viljan
som allt kommer an på. När Sigurd
Slembe drar ut som korsfarare, säger
han:
Når jeg tilbage kommer, er jeg høvding,
så stor som kongen, eller også kommer
mit rygte sørgeklædt foruden mig.
Och så är ungdomen Björnson kärast.
Den stackars afmäktige Harald jarl, som
har en så klok blick och en så lam arm,
är ett sällsynt exempel hos Björnson på
en ungdom, som inte duger till
handling; först då han samlar sin
beslutsamhet och går i döden gjuter Björnson
värme och glans öfver hans gestalt.
Man blir själf varm om hjärtat vid
ali denna unga känsla och unga
viljekraft, som strömmar en till mötes ur
Björnsons arbeten. Inte ens ett uns
skepticism i ali denna entusiasm, inte
ett uns bitterhet eller misströstan i ali
denna glädje och allt detta mod.
Sannerligen, man skall vara ett stort snille för
att kunna vara sä glad och tro så
orubbligt på människorna och våga mana till
handling med så segervisst" hopp, och
ändå alltid hålla vårt intresse fånget.
Viljor gifvas, som aldrig hisna,
känslor gifvas, som aldrig vissna.
sjöng Atterbom. Det är hvad Björnson
älskat och ägt.
»murar af guld och portar af brändt glas.»
UR ANDRA DELEN AF »JERUSALEM».
AF SELMA LAGERLÖF.
BLAND Jerusalemsfararna fanns en
smed, som hette Birger Larsson.
Han hade hela tiden varit mycket
glad åt resan. Ingen hade haft så lätt
att skiljas från hemmet som han, och
ingen hade, som han, fröjdat sig åt att
få skåda Jerusalems härlighet.
Men Birger blef sjuk nästan i samma
ögonblick, som han landsteg i Jaffa. Han
fick sitta några timmar på den solstekta
stationen, innan tåget afgick, och allt
sämre och sämre blef han. Då han kom
in i en af de heta kupéerna, började
Ord och Bild, n:e årg.
hans hufvud värka, som om det skulle
sprängas. Och då han kom fram till
Jerusalem, var han så illa däran, att Tims
Halfvor och Ljung Björn måste taga
honom under armarna och nära nog bära
ut honom på perrongen.
Bo hade telegraferat från Jaffa för
att underrätta kolonisterna om dalfolkets
ankomst. Flera af svensk-amerikanarna
voro nere vid tåget för att hälsa på
vänner och anförvanter. Birger hade då
sådan feber, att han ej kände igen de
gamla sockenborna, fastän ett par af dem
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
