Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- Wåhlin, Karl: Carl Snoilsky. Några minnesord
- Teater
- Melsted, Henning von: Från Stockholms teatrar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY.
359
speglande och klara form och, da man
minst anar det, röja det som lefver där-
under, liksom krusningen på en skogs-
sjös vatten en stilla sommardag uppen-
barar något af djupets saga. Hans stoff
var i första hand allt hvad som är sinn-
ligt förnimbart. Hans ögon voro en se-
endes och hans öron en lyssnares. Han
har visat vägen från poetiska formler
till lefvande begrepp.
Svensk vers skrifves annorlunda efter
Snoilsky an före honom, och detta på
många grunder och efter många infly-
telser. Men hans exempel har varit ban-
brytande. Han är på en gång den siste
i en lång kedja, hvars föregående länkar
voro gustavianer och göter, och den för-
ste i en ny kedja, hvars närmaste länkar
heta Heidenstam och Fröding. På den
plats, där han nu och framdeles står, går
den svenska diktningens kungsväg fram.
* *
*
En gång medförde Snoilsky från en
konstexpedition ett minne, som han fast-
hållit i ett poetiskt dagboksblad. Han
såg sig omgifven af idel halfkonst, än
var det klent med materien i bilderna,
än med anden, — då han med ens stan-
nade inför en grupp själfulla arbeten af
en nyligen afliden konstnär, som
i snabba syner fästat
en doft, en ton, en känsla.
Han sökte ifrigt att få upplysningar
om den för honom okände målaren, som
väckt hans beundran, men vaktmästaren
hade intet att förmäla. I stället fick han
svaret af taflorna själfva, dä han åter-
vände till dem. Och då jag efter Snoil-
skys bortgång läser om »En konstnärs
eftervärld», förekommer det mig som om
han själf i dessa ord velat säga oss alla
sitt sista farväl:
Hör upp att söka forska
om jordad fröjd och plåga!
Allt vägens stoft, som tyngde,
sjönk ned i glömskans bölja.
Var nöjd att ögats vandring
och känslans kunna följa.
Tag här hvad bäst jag skådat
och djupast känt på färden,
du främling, som måhända
för mig är eftervärlden.
Du spörjer om mitt hjärta,
hur det såg ut där inne ...
Hvad själf med mig du kände,
det är mitt lif, mitt minne.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.
Af HENNING von MELSTED.
Med 3 bilder.
En amour comme en littérature
les sympathies sont involontaires,
néanmoins elles ont besoin d’être
vérifiées, et la raison y a sa part
ultérieure.
Charles Baudelai?*e.
I.
INDER säsongens sex blomstermånader
j. har man å våra förnämsta dramatiska
hufvudstadsscener spelat ett tjugutal stycken,
u
som med anmärkningsvärdt få undantag
visat sig ägnade att glädja den teaterintres-
serade allmänheten. Om kritikern ej alltid
kunnat dela de angenäma känslorna, beror
det icke därpå, att han känner sig intaga
någon särställning vid sidan af publiken,
utan på att hans böjelse för teatern vida
öfverstiger intressets punkt. Kärleken är
kraffull! Och det har under de senare åren
nog beredt teaterledarna många bittra stun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0417.html
