Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Molin, A. L.: Erik Gustaf Geijer och Anna Lisa Lilljebjörn. Ur Geijerska papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK GUSTAF GEIJER OCH ÄNNA LISA LILLJEBJÖRN.
563
voro ej många, men betydelsefulla. —
Kort härefter fick jag en friare, lektor
Tegnér, bror till skalden, sedermera bis-
kopen. Min far fann det vara ett con-
venabelt parti — men jag fann honom
motbjudande och svarade nej. —
»Min morbror Troili, som ännu var
ungkarl, bodde blott en fjärdingsväg
ifrån Ransäter på sin bruksegendom
Ransberg. Musikalisk och därför road
af sina systerdöttrar, utbad han sig
att tidtals få ha någon af oss hos sig.
— Min tur kom 1807 om sommaren.
Allt var behagligt och angenämt — sär-
deles genom det goda grannskapet med
Ransäter, dit man gjorde täta promena-
der, och hvarifrån man ofta fick besök
af ungdomen. Min morbror, som blott
var några och trettio år, ansågs som
nära nog jämnårig, i synnerhet som det
ej kunde undgå vår skarpsynthet, att
han varmt intresserade sig för äldsta
dottern på Ransäter, Jeanne-Marie, och
hade gjort det i många år, men af en
nästan oöfvervinnelig timidité och af
tvifvel om genkärlek tegat och hållit sig
på afstånd. Hon å sin sida hade se-
dan hon var 15 år hållit af honom och
under loppet af flera år afvisat flera
andra hvad man kallar convenabla partier.
Ehuru hon var 5 år äldre än jag, så
knöts emellan oss det ömmaste vänskaps-
förbund, hvartill många sympatier bi-
drogo. De starkaste voro dock hennes
för min morbror allt fortfarande hysta,
men ännu otillstådda böjelse och min
gryende känsla för hennes bror, Erik
Gustaf, närd och tillväxande genom den
kärlek och beundran hon kände för ho-
nom och tydligen ville göra mig del-
aktig af.
^ »De veckor af sommaren jag passe-
rade på Ransberg flydde hastigt sin kos.
Erik Gustaf Geijer kom vanligtvis om
somrarna ner från Uppsala till sina för-
äldrar och var också nu hemma. Jag
trodde mig nu ej vara så obemärkt af
Erik Gustaf. Mina musikaliska anlag in-
tresserade honom; och han skref under
den tiden till min far, med hvilken han
umgicks som med en jämnårig, ett post-
scriptum som sedan af mig noga göm-
des: ’Bäste farbror, låt ej hämta Anna
Lisa för snart; hon gör oss med sina
musikaliska anlag och till hela sin per-
son mycket nöje!’
»Jag reste hem i september med huf-
vud och hjärta fulla af minnen, fantasier
och luftslott. Till julen blef jag åter
bjuden till Ransberg.–––––-Jag reste
några dagar före jul. — — — På en
gästgifvaregård ej långt ifrån Ransäter
hände mig den surprisen att råka Erik
Gustaf, som då kom från Uppsala för att
passera julen hemma hos sina föräldrar.
Gladt och lustigt var detta möte. Han
tog tömmarna af min kusk och körde
sedan det återstående af vägen. Ett
dråpligt slädföre, klingande bjällror, stark
frost — men varma klappande hjärtan
och glada meddelanden. Denna jul blef
den roligaste i min lefnad. Dans, lekar
och musik omväxlade bland glad, hygg-
lig ungdom och kärleksfull och god
ålderdom. — Tydligt tyckte jag mig nu
märka, att Erik Gustaf gaf mig företrä-
det. Af hela familjen och deras när-
maste anförvanter njöt jag godhet och
välvilja. Emellan mig och Jeanne Marié
blef förhållandet allt innerligare och ehuru
ännu outtaladt anade vi dock hvad som
hos hvar och en af oss låg på botten
af detta varma intresse.
»Efter julen reste jag hem, full af tan-
kar och drömmar om både det närvarande
och framtiden, omsorgsfullt i mitt hjärta
gömmande hvarje ord af Erik Gustaf, som
jag kunde uttyda till min fördel. Som
han aldrig var artig mot någon, bevara-
des hvarje hjärtligt ord från hans mun
som en oskattbar pärla. De egna mot-
satserna af manlig stolthet och barnslig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
