Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntid och samtid - Molin, A. L.: Erik Gustaf Geijer och Anna Lisa Lilljebjörn. Ur Geijerska papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK GUSTAF GEIJER OCH ANNA LISA LILLJEBJÖRN.
565
lydig. Men min brefväxling med Jeanne-
Marie fortgick — och på denna väg hade
jag alltid underrättelser om hennes brors
görande och låtande.
»Året därpå infann sig åter en friare,
som hade ännu mera för sig — var för-
mögen, hygglig och talade om att köpa
Odenstad. Detta var ett dunderslag för
mig. Min far gjorde bevekande före-
ställningar om hvad jag borde besluta,
ifall den ifrågavarande personen själf
skulle infinna sig för att få svar — han
hade nämligen förut endast genom min
farbror tillkännagifvit sina afsikter. Huru
förkrossande voro ej alla dessa både öm-
mande och förnuftiga skäl för mig!
Men hvad var att göra? Skulle jag tro,
att Geijer höll af mig? Och dessutom
man ej kan, ej får — törs säga, hvad som ligger
mig på hjärtat–––# (punkt). Emellertid hatar
jag Kolthoff af allt hjärta. > — Kolthoff var den
fruktade rivalen.
— mitt gifna löfte till min far. Jag
hade ej heller på öfver ett år sett Gei-
jer, och hvad tänkte han nu om mig?
Genom hans syster visste jag, att han
tagit condition hos Schinkel och skulle
med honom göra en utländsk resa och
bli borta tre år. — Under många sömn-
lösa nätter och hårda strider tog jag
inom mig det modiga beslutet att efter-
komma min fars önskningar och gifta
UTSIKT ÖFVER GILLBERGADALEN OCH ODENSTAD.
mig med löjtnant Herlén. Han väntades
till Odenstad fram på våren — men -—
varen förflöt — sommaren skred fram
under en för mig förtärande och orolig
väntan på den bebådade friaren. —
Hvilken känsla af skräck och oro utstod
jag ej för hvarje gång någon komman-
de sägs i alléen — och ändå längtade
jag efter att få mitt öde afgjordt. —
Men ingen kom. — Emellertid sjuknade
jag i gulsot och var mycket dålig. Min
far var orolig och bekymrad och rädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
