Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur C. J. L. Almqvists lif. Utdrag af bref meddelade af Viktor Almquist. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom modern Brite Louise Gjörwell,
hvars mormoder var född Georgii och
alltså, såsom hela denna släkt,
härstammade från venetianska fäder.
Om sin moder, hvilken dog då han
var endast 13 år gammal, men hos
honom lämnat det lifligaste minne, säger
Almqvist i ett bref från Amerika:
»Min egen mor — henne kände ingen af
nu lefvande mer än jag: men jag känner henne
— hon var ej längre än till Sätra: till Antuna
kom hon blott på några veckor, för att sjuk
huru obeskrifligen jag i sjelfva verket älskat
honom alltid och ännu mera nu.»
Och under sina sista lefnadsår
skrif-ver han:
»Men om Antuna och Sätra är det
åtminstone nu så, att dessa ställen öfvergått i rika
händer, det vill säga i helt andra än min
stackars faders och våra. Likväl är det visst,
att det var ingen annan än min fader, som
genom sin drift och sin oaflåtliga arbetsamhet
först gjorde Sätra till någonting och som
uppbrukade Antuna till en gård af skönhet och
betydenhet. Han ligger nu begrafven, förgäten
LÖFSTA.
föras till Stockholm och straxt efter dö — men
i sin fantasi var hon öfver hela jorden och hur
lifligt berättade hon icke för mig om vildarne!
(hon var nemligen Rousseauist). Det skulle en
gång falla sig så: att dit hon endast kom med
sin fantasi, skulle jag också med kroppen komma.
Min mor var till sitt väsen det lugnaste,
stillsammaste fruntimmer jag sett.»
I ett bref från 1846 berör han sitt
förhållande till fadern, krigskommissarien
Carl Gustaf Almqvist.
»Helsa vår gamle Fader! Gud — om han
visste, huru många gånger jag i enslighet fält
tårar öfver de schismer, som äfven åt detta
håll egt rum. Han vet det icke och tror icke
och åtminstone otackad, om icke rent af föraktad.
Man ser en menniskas fel, minnes dem ganska
noga, oeh anser det fullkomligen tillräckligt.
Det går oftast så med personer, som först
upp-bruka någonting. Ingen tackar dem, och efteråt
komma andra, som njuta frukterna af arbetet
och skörda äran af företaget. Detta hör till
allmänna bruket. Men Gud har också ett
minne för sig, och för de förgätnas räkning.»
Vid trettio års ålder gifte sig
Almqvist med Maria Lundström, en
bondflicka från Antuna, fem år yngre än han
själf. I äktenskapet med henne erhöll
han två barn, sonen Ludvig, född år
1825, och dottern Maria, född år 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
