Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenskarna vid sydpolen. Några data ur sydpolsforskningens historia. Af Carl Forsstrand. Med 18 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ushuaia, men om dess senare öden
och förehafvanden intill den 24
december, då fartyget välbehållet återkom till
Punta Arenas, hafva vi blott ringa
kännedom. Vårt intresse för Frithiof träder
«emellertid åt sidan, ty redan innan kapten
Gyldén hunnit lämna Ushuaia för att
begifva sig ut på sökandet efter
Nordenskjöld, hade en annan utfört värfvet,
nämligen kapten I. Irizar i spetsen för den
argentinska expeditionen med Uruguay.
Då farhågorna för Nordenskjölds och
Antarctics öde yppades, omfattades som
vi redan nämnt undsättningsfrågan med
sympatier ej blott i Sverige utan äfven
i utlandet, och i Argentina och
Frankrike antogo dessa sympatier handlingens
form. Den argentinska regeringen beslöt
sålunda att utsända en
undsättningsex-pedition och anvisade härför ett belopp
af 300,000 kronor samt korvetten
Uruguay, som undergick betydande
förändringar för sitt nya syfte. Vidare
erhöll republikens marinattaché i London,
kapten Irizar, som utsetts att leda
företaget, ordres att resa till Stockholm för
att konferera med kapten Gyldén och
sedan begifva sig till Buenos Aires. Här
bedrefvos arbetena med Uruguays
apte-rande till polarfartyg och med
utrustningen så raskt, att expeditionen redan
i oktober kunde lämna Buenos Aires
och den 1 november Ushuaia.
Gynnsamma isförhållanden beredde sedan
kapten Irizar, hvars fartyg för öfrigt
säkerligen var både starkt och snabbgående,
den turen att redan den 8 november
kunna anlöpa Kap Seymour, påträffa
den Nordenskjöldska expeditionen, taga
den ombord och omedelbart återvända,
så att telegrafen redan den 23 nov.
kunde meddela den raskt utförda
bedriften. Hela turen hade tagit blott tre
veckor!
Om räddningen erhöll argentinske
marinministern följande rapport:
Uruguay lämnade Ushuaia i Patagonien
den 1 november. Efter en svår resa anlände
fartyget den 8 november till Seymourön, där
man fann 2 medlemmar af den svenska
expeditionen. Dessa hade uppgifvit hoppet om
undsättning och voro redan i färd med att samla
sig ett förråd af pingviner till vinterföda. De
förklarade, att den öfriga delen af expeditionen
var oskadd och att de medlemmar af
expeditionen, som Antarctic den 29 december 1902
kvarlämnade på Louis Philippes land, förenat
sig med expeditionen i dennas vinterkvarter.
Uruguays befälhafvare lät fartyget stanna vid
Seymourön och gick med en officer till
Snow-hill, där han träffade Nordenskjöld, Sobral och
flera andra expeditionens medlemmar. Medan
han uppehöll sig hos dem och bringade dem
hjälp på olika sätt, kommo kapten Larsen och
5 man dit. Resten af expeditionen hade
stannat på Paulet-ön, där nästan hela styrkan
öfver-vintrat, sedan Antarctic krossats i isen i
Terror-bukten. Uruguay gick nu till Paulet-ön,
af-hämtade de kvarvarande och förde därefter alla.
till Santa Cruz.
Angånde den Nordenskjöldska
expeditionens förlopp och öden, sedan vi 1902
senast hörde något af den, få vi af
ut-rymmeshänsyn hälla oss till några
tämligen kortfattade telegram, af hvilka vi
anföra de viktigaste:
Santa Cruz, 24 november. Alltifrån resans
början mötte Antarctic otaliga svårigheter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
