Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdatecknaren Erik Gustaf Geijer. Af L. M. Bååth. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det klara med att denna uppgift fordrar
mera, än han kan gifva. Så går det
äfven här. Det skulle fordras en bok för
att bilden skulle bli fullständig, och det
skulle fordras utomordentliga krafter för
att liksom i en skarp relief teckna Geijers
bild.
Geijer var, som vi veta, ett märkligt,
mångsidigt snille. Han började sin bana
väl närmast som filosof och skald, var
en fin och talangfull tonsättare,
öfver-gick omsider till att blifva
historieskrif-vare samt, i sin lefnads höst, ånyo
filosofen och politikern, som kastade en
lysande brandfackla ut bland de jäsande
krafter, som i 1800-talets förra hälft, utan
att ana hvad han så tydligt såg, byggde
upp ett nytt samhälle och nytt statsideal
i Sverige.
På dessa områden ligger storheten i
Geijers personlighet. Denna är en makt,
som tvingar sig in på oss, innan vi gå
att studera hans snilles historiska verk,
ty öfver dessa breder den städse sin
djupa skugga.
Geijers personlighet är det som mera
än något annat skapar hans bild.
Svårigheten att teckna denna ligger däri,
att den ej endast uppbars af ett ovanligt
snilles verksamhet, utan ännu mera var
ett kulturfenomen, om vi så må säga.
Geijer hade omfattat den största
mänskliga visdom, hans tid kunde gifva honom,
och han hade af detta material skapat
sin egen, själfständiga insats i vetenskap
och i sin tids allmänna rörelser,
hvarige-nom han gjorde sig till dess store lärare
på sådant sätt, att han blef vår tids
närmaste föregångare.
Geijer var också en af de största
andliga krafter, som vakat öfver den tids
barndom, i hvars rikare mognad vi nu lefva.
Huru han var mäktig att göra detta, finna
vi af de stadier,, som hans personlighet
i sin utveckling genomlöpte. Liksom de
flesta stora människor, som genom sina
insatser efterlämnat ett odödligt minne,
genomgick Geijer detta själsdrama, ur
hvars skärseld personligheten omsider
framgår, och i strider af smärta och glädje
sökte han sanningen och fann den inom
sig själf.
Ur denna personlighetens inre
utveckling framgick häfdaforskaren. Man skulle
kunna tro, att åtminstone Geijers
efterträdare i historieskrifningen, Fredrik
Ferdinand Carlson, i sin minnesteckning
skulle lämnat ett studium till Geijers
historiska karaktäri stik. Men hans korta
teckning bär objektivitetens kyla. Om
jag inom ett knappt omfång vågar det
försök, jag känner är djärft — att gifva
en om också ringa bild af häfdatecknaren
Erik Gustaf Geijer —, kan detta försök
så tillvida vara ett lyckligt val, som Geijer
såsom historieskrifvare framstår i sin
personlighets fulla utveckling och kraft. Ty
här var Geijer i själfva verket, kanske
mera än såsom filosof, summan af allt,
hvad han var. Och såsom
häfdateck-nare var han den störste, ej blott för
sin tid, utan för många tider, som
Sverige ägt. De originellaste snillen skapa
väl icke nytt af intet, ty de ösa ur ett
af årtusendens arbete hopadt
kunskapsförråd. Men det kan med skäl sägas,
att Geijers storhet som häfdatecknare
icke kan förklaras genom att ensidigt
ställa honom i hans tids omgifning.
Häfdatecknaren i hans personlighet sträckte
sina rötter ned till många originella drag
af hans naturell. Ehuru Geijer växte
opp i Kants och Goethes tid, så
förklarar icke detta ensamt hans historiska
rykte.
Det är min afsikt att visa, att Geijers
historieskrifning utbildades af honom på
ett sätt, så att han egentligen lärde af
sig själf. Om Tyskland kan berömma
sig öfver sådana allmänt bekanta
historiska snillen som Ranke och den nu aflidne
Theodor Mommsen, äger Sverige en dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
