Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Häfdatecknaren Erik Gustaf Geijer. Af L. M. Bååth. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDALJ ÖFVER GEIJER MODELLERAD AF C. G. QVARNSTRÖM.
Däri, i den mänskliga tillvarons gåtor,
ligger den afgörande motsatsen mellan
dessa båda kraftiga andar. Konungen
skulle vara »en svenska folkets man >
säger Geijer om Gustaf Vasa. Detta
Geijerska »infall» — och sådana ville
Fryxell helst nagelfara — innebar ytterst,
att det svenska samhället var en grupp af
människor, icke af artificiella riksstånd,
och att det icke är ståndsrättigheter,
utan personlig rätt all mänsklig
utveckling söker realisera. Dessa tankar ligga
förborgade i Geijers historia, om de
också tydligast framhöllos först efter Geijers
affall. Men de må här upptagas,
vittnande om, att Geijer ägde ett allt för
djupt allmänmänskligt intresse för att
vara ensidig demokrat eller adelshatare.
Konungamakten kunde och hade främjat
denna rätt till frihet. Hvarför kunde den
detta? Svaret härpå gaf i sista hand
erfarenheten, ej ett godtyckligt antagande.
Denna lärde, att det svenska folkets
utveckling ytterst varit under konungarnas
omvårdnad.
Det har sagts, att Geijer icke. lämnar
någon karaktäristik af de ledande
historiska personerna. Detta är sant, om
man därmed menar ett psykologiskt
porträttstudium. Huru blygsam är icke i
detta fall Geijers karaktäristik af Kristina
i jämförelse med Rankes metafysiska
analys af hennes personlighet! Geijer
har sagt, att endast det mänskliga i
karaktärerna intresserade honom. Däraf se vi
redan, att individualiteten i historien för
Geijer är underkastad det mänskligas
former. Yttre tidsförhållanden och andra
omständigheter inverka på äfven de största
människors vilja och handlingar, och det
är från historisk synpunkt denna
kollek-tivism som karaktäriserat individerna, de
må vara konungar eller något annat på
samhällets trappsteg. De historiska
karaktärerna framgå i Geijers teckning ur sin
miljö och sina handlingar. Detta följer
af den historiska grundåskådning hos
Geijer, vi ofvan lärt känna. Kristiern II
karaktäriseras genom en rad för honom
typiska handlingar, som Geijer
omnämner, och därefter säger Geijer: »En
konung, hos hvilken man ej vet,
hvilket-dera mest fängslar uppmärksamheten,
allt hvad han företagit eller allt hvad
han öfvergifvit, hans djärfhet eller hans
svaghet eller det mångåriga elände,
hvarmed han umgällde en kort och illa
använd makt. — Det gifves människor,
hvilka liksom stormfåglarne före ovädret
äro varningstecken vid annalkandet af
stora skakningar. Kristiern utan
medelpunkt, kastad mellan alla sin tids olika
riktningar, är en sådan varelse — att rädas
före eller att beklaga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
