Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kaspar och Balthasar. Af Maria Jouvin - Gammal bonde. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaspar satte sig upp, fuxarna
kastade ifrigt upp snö med framfötterna,
unghästen stegrade sig, kringhvärfvande
sig och Dominiko med moln af
rosen-färgad snö, piskan klatschade med små
korta, afbrutna smällar. — — —
Kaspar och Balthasars vagn rullade
bort utefter vägen.
Efter att en stund ha åkt under
tystnad, sade Kaspar:
— Hur mycket ondt har inte
kommit för kvinnors skull. — Men själfva
ha vi varit stora narrar — du var dock
den största narren af oss två, Balthasar.
-—Ja, ja, sade Balthasar lågt, medan
han stilla lossade knut efter knut på de
långa snörena och lät de
regnbågsfär-gade träkulorna falla på vägen, allt efter
som de åkte fram.
— Största skadan var det dock på
boskapen och hästarna, som du sålde
bort, Balthasar.
— Anej, nickade Balthasar, största
skadan var nog den, att jag lät stamrosorna
frysa bort.
— Å nej — inte det, log Kaspar,
det var ju stamrosorna som förde oss
tillsammans igen.
Hvad var då största skadan,
Kaspar ?
Men Kaspar log blott och slog klatsch
på klatsch med piskan.
— Så vidt jag kan se, har här ej
alls skett någon skada, sade han
alltjämt leende, — så vidt jag kan se, har.
hvad som skett blott varit till lycka för
oss båda.
Äfven Balthasar log. Den sista af
de små träkulorna hade försvunnit ur
vagnen, och med ett sakta knirkande
under hjulen rullade de hemåt i den
strålande, frostklara morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
