Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Leo Nikolajevitsch Tolstoi. Af Hellen Lindgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVEN OCH GREFVINNAN LEO TOLSTOI MED DÖTTRAR OCH SONHUSTRU SAMT GÄSTER.
beten. Allt det ljufvaste, han vet att
berätta om kvinnlig friskhet och
barna-natur, har sitt ursprung här, en Natascha
och en Kitty verka med daggdroppars
morgonglans och morgonfriskhet. En
lustigare lustighet och ett mera
förtjusande slynlynne än det, som Natascha
röjer, när hon i moderns säng pratar sin
galna gallimatias, kan icke tänkas, och
jag vet kvinnor som nästan icke vilja
tro, att det är en man som skrifvit detta.
Hans otroliga lydhörhet för ett spelande
lynnes glada infall beror på det slags
oskuld, välvilja och barnslighet, som
lef-ver i hans egen själ. Den härskande
egenskapen hos honom är en sund
naturglädje. Älskvärdheten och det rörande
hjälplösa hos sina tvänne hjältar Peter
Besuchof och Levin har han kunnat
uppfatta, tack vare denna medkänsla med
det okonstladt naiva, den dragning han
har till det klumpigt och tafatt
indignerade och buttra i deras sätt gent emot
världens ränker, lister, gemena
beräkningar, bakhåll, trolösheter. Det har sin
förklaring i ett släktskapstycke med hans
egen ungdomsnatur, som saknade
smidighet och själf behärskning. Innerst
mycket vekhjärtade, bjuda de, liksom Tolstoi
själf, världen en ganska skroflig och
egensinnig yta.
De stå alltid i tvedräkt med sig själfva
och sina motsatta impulser, ångra sig
alltid, spörja alltid efter sina egna motiv,
kunna aldrig utprägla sin personlighet
tillräckligt för att stå i motsats till någon
annan utan att känna samvetskval, finna
sig ha orätt. Det är en vekhetstyp, som
icke är omöjlig att återfinna ens i
diktarens senaste filosofi. De gå alltså sin väg
fram svaga som känslomänniskor, mycket
njutningslystna, betydligt inkonsekventa
men med den bestämda känslan af att
be-höfva komma till frid med sig själfva, sitt
eget samvete och frid med hela världen,
och de äro därför aldrig komiska, trots sin
tafatthet —- de äro skildrade med diktarens
eget hjärta. Att på något sätt
veder-gälla sin gemena hustru, det kan ej Peter
Besuchof annat än i tillfällig uppbrusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
