Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Kejsaren och klosterpriorn. Efter Gottfried August Bürger. Med 5 teckningar af J. A. G. Acke. Öfversättning af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen: kan ni uträkna och felfritt besvara,
hur fort jag till häst kan kring jordklotet fara?
Och det får ej granna på minsta minut!
Er blir det en lek blott att leta det ut.
Sist skall ni, 0 prydnad för alla gudsmänner,
utforska hvad innerst jag tänker och känner;
sen vill jag bekänna, om slöjan ni lyft,
men sanning däri får ej finnas ett dyft.
Och kan ni ej dessa tre spörsmål besvara,
så skall ni ej längre här prior få vara,
på åsna då skall ni dra rundt i mitt land
och baklänges rida, med svansen i hand.»
Bort trafvade kejsarn helt muntert långs vägen,
och priorn han stod där perplex och förlägen.
En dödsdömd ej stått sig mer ynkligt och slätt
inför någon fruktansvärd öfverhofrätt.
Han sporde hos ett, två och tre un’vers’teter*
han frågte hos en, två och fler fakulteter,
betalade lösen och sportler i mängd,
men fann ingen doktor på gåtorna slängd.
Och under förtärande ängslan och trånad
af dagar vardt veckor, af veckor vardt månad;
snart nalkades stunden, 0 fasa och ve!
sju gulgröna solar han tyckte sig se
Han strök nu, en urblekt och utmagrad stackar7,
omkring uti ensliga hagar och backar,
och möter till sist, där han vankar och går,
sin herde Hans Bendix, som vallar hans får.
»Herr prior», sad’ Bendix, »hur illa ni farit!
Ni är ej ens skuggan utaf hvad ni varit!
Maria och Josef! Jag knappast er känt.
För pocker! Det har något grufligt er händt.»
»Ack, käre Hans Bendix, du tycks det begripa.
Mig kejsarn har satt i en ohygglig knipa:
han gett mig tre nötter att bita uppå,
hvarur ens ej hin några kärnor kan få.
Först: när han där prunkar på kejsarestolen
i gyllne klenoder, som skina likt solen,
jag skall honom säga som uppskattningsman,
till hvad uppå öret värderas han kan.
Sen skall jag uträkna och felfritt besvara,
hur fort han till häst kan kring jordklotet fara,
och det får ej granna på minsta minut!
Han kallar det lek blott att leta det ut.
Till sist skall jag, ynkrygg bland alla gudsmänner,
utforska hvad innerst han tänker och känner;
sen vill han bekänna, om slöjan jag lyft,
men sanning däri får ej finnas ett dyft.
* Författarens egen sammandragning.
.Athe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
