Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ackompanjerade af tonsättaren, med
berättigad framgång utfördes af hans maka.
Vid konserten ifråga medverkade såsom
solist den ordinarie dirigenten herr Aulin,
hvilken med vacker, om än ej stor, ton
och vårdadt föredrag spelade Mozarts
violinkonsert i A-dur. De inlagda stiltrogna
kadenserna lära haft herr Aulin själf till
upp-hofsman.
Herr Aulin har i ledningen af
konsertföreningens konserter fortfarande utvecklat stor
energi och varmt intresse. De rikhaltiga
programmen hafva omfattat ett stort antal
klassiska och moderna tonsättningar —
däribland af båda slagen många för första
gången uppförts härstädes — af Bach,
Hän-del, Mozart, Beethoven, Brahms, Liszt,
Wagner, Berlioz, Strauss, Elgar, Lange-Miiller
m. fl. Solistisk medverkan har lämnats af fru
Gadelius, fröken Svärdström, fröken Märta
Ohlson, herrar Forsell, Sjöberg, Stenhammar,
Pegel och Aug. Lindberg (deklamation).
Orkestern har äfven, om den ock ej ännu når
upp till en första-rangs-ställning, ofta
åstadkommit goda prestationer och torde haft sin
bästa afton vid föreningens sista konsert.
Den vid samma tillfälle spelade
Bach-kon-serten utfördes för öfrigt på ett förträffligt
sätt och med ypperligaste samspel af fröken
Ohlson och herr Stenhammar.
Konsertföreningen och dess dirigent
hafva äfven fortfarande gjort sig förtjänta af
tacksamhet genom framförandet af svenska
tonsättares verk, främst att nämna symfonier
af Wilhelm Stenhammar och W.
Peterson-Berger. Den anmärkningsvärda företeelsen
af två inhemska symfonier har också af
musikvännerna omfattats med mer än
vanligt stort intresse, de båda tonsättarna hafva
hyllats med varmt bifall.
Wilhelm Stenhammars symfoni n:r i i
F-dur är skrifven för synnerligen stor
orkesterbesättning, är betydande till omfånget och
ganska komplicerad i den tematiska
sam-manväfnaden. Trots den stora apparat, med
hvilken tonsättaren rör sig och trots det
komplicerade arbetet, är symfonien af en
välgörande enkelhet och klarhet; trots sin
ansenliga längd, i minuter räknadt, verkar
den ej lång, emedan tonsättaren förmår
hålla intresset vid makt.
Symfoniens första sats föregås af en
bredt anlagd inledning i »tempo molto
tranquillo», i hvilken de romantiska
valthornen uppträda först och, äfven sedan
stråkarna komma till ordet, spela en
framstående roll. Själfva allegrot i dansartad
trefjärdedelstakt leder, trots framträdande
kromatik, tankarna till Beethovens Eroica,
och det är ej utan att äfven andra enstaka
drag i verket erinra om denne symfoniens
mästare. En coda, som i karaktär och bredd
öfverensstämmer med och bildar en
motvikt mot inledningen, afslutar —
uttonan-de i pianissimo — den nobla första satsen.
Det följande andantet med romantisk
karaktär, i svensk mollton, är allvarligt i
stämningen, välklingande och afrundadt.
Den tredje satsen har erhållit beteckningen
»allegro amabile», en benämning som
endast delvis torde kunna sägas vara träffande,
då åtskilligt i denna scherzosats ter sig rätt
kärft.
Finalen tyckes som öfverskrift kunna
bära ett »per aspera ad astra». Ty dess
upprörda början talar om stormiga strider,
i förloppet ter sig musiken allt mera
manligt segerviss, och till sist följer en stor
apo-teosartad coda med ljusskimmer och frid.
I symfonien framträda väl, jämte
Wag-nerartadt brusande och stormande partier,
smärtfullt klagande accenter, sådana som
man känner från Stenhammars »Tirfing».
Det öfvervägande intrycket af verket —
framförallt beträffande dess yttersatser —
är dock det af ljus och klarhet med en
imponerade tillsats af kraft.
Wilh. Peterson-Bergers symfoni har
liksom Stenhammars hittills uppförts endast
en gång. Då undertecknad icke hade
tillfälle bevista någon repetition före
uppförandet, må här gifvas endast några
antydningar om ett första intryck, så mycket mera
som åtskilligt i symfonien tedde sig mindre
klart och det tillsvidare må lämnas därhän,
huruvida detta berodde på kompositörens
behandling eller på orkesterns utförande.
Antagligen lär väl också arbetet inom en ej
alltför lång framtid komma till förnyadt
uppförande.
Symfonien bär titeln »Baneret», de olika
satserna äro försedda med öfverskrifterna
»När vi först drogo ut», »Mellan fejderna»,
»Vid hjältebåren» och »Mot nya vårar».
Första satsen präglas af en viss
ungdomlig entusiasm och käckhet. Med
ledning af öfverskriften, som ju också åsyftar
att gifva åhörarnas tankegång en bestämd
riktning, erhöll åtminstone undertecknad af
första satsens jublande, fanfarartade motiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
