Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - En lägeridyll. Af Fredrik Böök. Med en teckning af Hilding Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK.
i uniformer med knappar, som stucko
i ögonen som knappnålar, och i pric-
kiga bomullsklädningar och brokiga scha-
letter, som brände som eld; ty bond-
befolkningen hade redan börjat strömma
till för att se på lägret och hälsa på
söner och bröder bland rekryterna.
Med mössan i pannan och kisande,
tårade ögon gick 96 lägergatan upp till
sin barack; därinne satte han sig på sin
hylla och njöt af att se tingens former
och färger i barackens lugna halfdager.
Bästsom detvar upptäckte han genom föns-
tret kandidat Brogren, som satt på en
soffa utanför och läste i en bok. Han
satt och såg på honom, tills kandidaten
blickade upp och nickade till honom:
»Goddag 96, välkommen ut igen.» Och
studenten log på sitt stillsamma sätt.
96 satt tyst en stund, så kom han
bort till fönstret. Det var visst hvad
Brogren väntade på, för han sade helt
lugnt: »Här har varit några och frågat
efter dig för en stund sedan. Det var
nog hemifrån, tänker jag.»
96 blef blodröd. »Har du talat med
dem», kom det till slut försagdt.
»Ja, nu har de reda på hela histo-
rien, sä du behöfver icke vara ledsen.
Kom här ut och sitt i skuggan, så är
de här nog i detsamma.»
96 gick lydigt ut. Han satt en stund
och försökte speja ut i det starka sol-
skenet. Där! och han var uppe och
borta.
När kandidat Brogren såg 96 Valde-
marsson igen, så satt han i björkdungen
nedanför baracken samman med bror
och systrar, och framför honom var du-
kadt upp en riklig skånsk matsäcks
innehåll. Studenten gick dit ner, nic-
kade och satte sig under en af björ-
karna. Han hörde på historien om fö-
let, som sprungit bort i skrämsel och
om den svartspräckliga suggan, som gri-
sat, och om skördemaskinen, som far
skulle pröfva på sina backiga åkrar. 96
talade inte själf, han bara lyssnade med
leende min. Systrarna sågo förtjusta
på sin bror, men den som 96 höll han-
den på och som alltid vände hufvudet
så att kandidat Brogren inte kunde se
hennes ansikte, det var bestämdt inte
hans syster. Ännu var 96 visst inte
van vid ljuset, för hans kinder voro våta
och ögonen glänste i springan mellan
ögonlocken. Ännu värre blef det, när
flickan vid hans sida öppnade ett knyte
och tog upp en stor och skinande gul
rundel af en spettkaka, som hon själf
bakat. Den måtte ha strålat som en
sol i 96:s ljusskygga ögon, att döma af
tårarna, som trillade ner på den; och
kandidaten såg, att 9Ö:s haka darrade,
när han tryckte flickan till sig. Hon
hade ett skärt och klokt ansikte med
ett par muntra grå ögon.
Kandidat Brogren reste sig. »I dag,
96, är det den tjugoandra juli, vi ha
bara en månad kvar.» Och han gick
uppför backen med boken under armen.
96 Valdemarssons hjärta ryste af
glädje vid tanken på hösten, som skulle
komma med frukt och äring öfver fä-
dernegårdens tegar och med klar, blå
luft öfver skogsstigarna därhemma.
Med ens stod det klart för honom,
att allt detta hörde till hans väsen, som
studenten sagt den där söndagsnatten,
och att flickan vid hans sida hörde dit
också, frisk och muntert oskyldig i sin
hvita sidenschalett, sval och ren som
en höstmorgon, och han såg med ljung-
eldslik klarhet, att han hörde samman
med henne och med ingen annan. Det
var honom som ett lyckligt under, det
hela, och han måste gråta högt, med
hufvudet i hennes knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
