Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Åkerström och Nicolette. Modern »chante-fable». Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKERSTRÖM OCH NICOLETTE.
MODERN »CHANTE-FABLE».
Af PER HALLSTRÖM.
allan, om någonsin, har väl
en man älskat så varmt
och stort som Åkerström,
och lika sällan har kärlek
så till bristande fullhet in-
kräktat ett kvinnohjärta, som det gjorde
med Nicolettes. När man nu ytterligare
får veta, att det var för hvarandra de
brunno, tyckes det mig att världen, så-
dan den är, bör känna sig lycklig och
uppbyggd att kunna bevittna, om också
blott i nödvändigtvis matta ord, det skå-
despel, som häraf blef följden. Något
angelägnare har den i alla händelser icke
att ta sig till.
Åkerström var alltifrån sin härliga
barndom genom tidsenlig läsning öfver-
tygad om att kärleken var det enda som
gjorde människan till människa och lyc-
kan det enda som gjorde någon lycklig.
Som han hade en skarp och fruktbar
intelligens, föll det honom snart in att
ympa dessa båda sanningar på hvar-
andra. Medan jämnåriga af brist på sä-
ker stödjepunkt ännu famlade i blindo
och fingo en del svårigheter både med
världen och sig själfva, stod Åkerström
redan med vissheten, att endast en kär
människa är en lycklig dito, likt en full-
mogen och fint luden frukt i sin hand.
Det sista epitetet, i och för sig af föga
tankevärde men onekligen vackert, föll
honom själf in, när
han i spegeln betrak-
tade sitt ansikte, som
just upplystes af
den allt förlösande idéens blixt. Det blir
alltså af betydelse för oss genom att ge
en föreställning om hans dåvarande ål-
der och äfven om hans sköna hy.
Nu var Åkerström ett barn af sin
tid och förstod dess metodiska och spe-
cialiserande anda. Han såg, hur områ-
dena skarpt begränsades, hur man af den
ena arbetaren blott begärde byxknap-
pens öfre halfva, af den andra dess un-
dre, af det ena snillet paradoxalt be-
jakande, af det andra paradoxalt för-
nekande. Som sin sfär valde han salighet
på jorden, gick rätt på den och beredde
sig med yttersta allvar och grundlighet
att i allo skönt uppbära den.
Därtill fordrades, andligt taget, en
hvit dräkt, med fållar så väl afmätta, att
de icke rörde upp ett dammkorn från
marken, men ändå skylde fötterna. Vi-
dare ett par hvita vingar, lätt påfästade
och således icke att flyga med, men af
en obeskriflig suggererande effekt.
Båda dessa ting hade han snart lyc-
kan att äga, ty flitigt som svalan samlar
trådar och dun till boet sökte han ele-
menten därtill i dikt, i konst och i tanke-
böcker. Motsägelserna och lifvets tra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
