Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Per Hallströms »Skogslandet». Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖMS »SKOGSLANDET».
Af FREDRIK BÖÖK.
ET nationella, som förut endast
glimtvis nått dagen i Per Hall-
ströms rika och glänsande pro-
duktion, har i »Skogslandet» för-
tätat sig till en lysande och värmande låga.
Redan i »Döda fallets» majestätiska natur-
scenerier lefde ett nationellt patos, men
landskapet var där likväl endast en bak-
grund för den individuella själsskildringen,
som i Hallströms konst alltid varit det
centrala. Mera än någon annan i vår
moderna litteratur är Hallström psykologen.
Ingen har följdriktigare, med mera konst-
närlig kraft och med större skarpsinne än
han sträfvat att nå in till och återge de
själsliga förlopp, som i svårtydda fragment
och förskansade bak de yttre fenomenens
symboler uppenbara sig rundt omkring det
egna jaget. För ingen har det tillfälliga
skalet, det rent stoffliga, de roande eller
pikanta accessoarerna spelat en mindre
roll än för honom. Hans allvar är så in-
tensivt, att allt det oväsentliga smälter bort
för dess eld, liksom slagget i ugnen. Det
fanns i »Gustaf Sparfverts roman» sidor,
där man tyckte sig hålla ett hjärta mellan
sina händer, ett genomskinligt hjärta, som
fylldes och tömdes af de makter vi kalla
smärta och hopp.
»Skogslandet» betecknar en utvidgning
af Hallströms konstnärliga sfär. Hans sträf-
van har icke längre varit att åskådliggöra
det inre sammanhanget i de personliga
lifsyttringarna, att klarlägga de inflytanden,
som bestämma vissa enskilda individers
själslif. Hans uppgift har varit en än större:
att ge oss den svenska naturen i dess
sammanhang med folkets lif och lynne.
Det hemlighetsfulla, aldrig rationellt upp-
visbara inflytande, som landskapet och lifs-
villkoren utöfvat på hela vår föreställnings-
värld och vårt inbillningslif, har han velat
gripa i diktens form. För denna upp-
gifts lösning var versformen organiskt nöd-
vändig. Endast versen har den makt till
koncentrering, som är nödvändig för att
pressa samman hela detta böljande vimmel
af föreställningar, endast versens stiliserade
upphöjdhet kan upptaga de öfvernaturliga
och sagolika element, som i halft mytolo-
gisk form spegla ett folks andliga upplef-
velser, endast för rytmens suggestiva troll-
makt äro de finaste och ömtåligaste sam-
manhangen mellan naturens och själens
stämningar åtkomliga.
I den sköna inledningsdikten med sitt
varma och mjuka tonfall heter det:
O, kunde jag få fånga
den sagans skatt, nu halft förglömd,
som första dunkla svaret var
på gåtor, dem du än har kvar,
— som lyst i kvällar långa
för släkt, af mullen länge gömd!
Redan här antydes, att den värld af
föreställningar och skepnader, som folk-
fantasien sedan urminnes tid skapat och
utformat som en själslig verklighet af
omedelbaraste och blodfullaste slag, icke
har mistat sin betydelse för oss. De väl-
diga naturfenomen, som påverkade inbill-
ningen, lifvets och dödens gåtor, som väckte
grubblet, finnas till äfven för oss, och trots
allt som århundradens andliga utveckling
lagt mellan generationerna kunna vi icke
förneka den samhörighet, den väsensfränd-
skap, som ytterst hvilar på blodsbandet
och de gemensamma lifsvillkoren.
För att taga ett exempel: hur svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
