Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Per Hallströms »Skogslandet». Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
FREDRIK BÖÖK.
är icke den sagogestalt, som ligger till
grund för Hallströms ståtliga och andlöst
virtuosa dikt »Herr Nils i Wierstad».
Sagan om den myndige och oböjlige prästen,
som är själfva djäfvulens öfverman, berättas
i de mest skilda delar af Sverige, öfverallt
lokaliserad och anpassad efter förhållandena.
Han är en autokton skapelse, hans my-
tiska figur samlar som i en brännpunkt
alla de drag af oförfärad manlighet, djärf
och nästan demonisk oförvägenhet, som
vårt andliga lifs historia är så rik på. I
denna karga och vilda trakt, där själfva
afstånden, själfva klimatet lade otroliga hin-
der i vägen för prästens gärning, där den
dystra naturen lät starka och vilda sinnen
växa upp i mörkt hat och obundet trots,
där måste kärlekens religion för att få
makt öfver själarna förvandla sig till ett
den oblidkeliga maktens evangelium, rikt
på djupt och trolldomskraftigt vetande. Det
är här samma psykologiska process, som
när germanerna en gång anammade Kristus
i skepnad af en mäktig och tapper konung,
omgifven af tolf hjältelika hirdmän, af
hvilka en förrådde honom, hvarvid scenen
mellan Petrus och drängen Malcus växte
ut till en hel slaktning. Det är naivt, det
vittnar om en barnslig oförmåga att fatta
rent andlig storhet, men hvem ser icke på
samma gång, att denna omdiktning af en
lidande hjälte till en handlande tillfreds-
ställer djupa behof i germanskt lynne? —
Säkert är, att Hallströms dikt ger en strå-
lande poetisk förklaring åt en fantasifigur,
som speglar på en gång historisk verklig-
het och en viktig sida i vårt lynne. Det
skulle föra för långt att i detalj påvisa det
mästerskap, hvarmed Hallström format sitt
stoff, som han väl närmast hämtat ur Hyl-
tén-Cavallius’ till Värend förlagda uppteck-
ning af sägnen. Här finnes icke en detalj,
som han ej gett konkretare lif, icke ett
drag, som han ej gett rikare sammanhang
och djupare innebörd. Folksägnens inre
sanning står oförvanskad fram i dessa utom-
ordentligt liffulla och underbart målande vers.
Något af samma virke finnes i en figur
som Spå-Herr-Ola, som Hallström gjort till
hjälten i en längre diktcykel. Men det
starka och oböjliga har hos honom blifvit
till grymhet och djäfvulsk kyla. I den
ypperliga tredje sången låter Hallström
denna mörka och skrämmande gestalt växa
upp som en organisk produkt af sin om-
gifning på ett alldeles mästerligt sätt. Allt
ger sin tribut till bildandet af hans öde:
det fattiga skogslandets hårda och vilda
natur med kölden, som utan förbarmande
pinar, och mörkret, som skonlöst skrämmer,
fattigdomen, förtrycket, den lutherska orto-
doxiens benhårda och kärlekslösa rättshaf-
veri, tidens metafysiska djäfvulslära, som
hade öfverlåtit både naturen och den natur-
liga människan till en tummelplats för hel-
vetets härskaror. Med en älskvärd och
lustig symbolik sättes som motsats till denna
hemska och väldiga typ ett svagt och få-
vitskt mänskobarn, korttänkt och kraftlöst
i sina försök att komma ur sin stränge och
fruktade herres våld, men till slut segerrikt
triumferande genom kärlekens undermakt,
— den makt som trolldomsprästen icke
var herre öfver och som evigt korsar öfver
den kalla klokhetens beräkningar.
Det är sägnernas och undrens värld
som blommar i dessa nydiktningar af folk-
liga fantasistoff. Nattens mörker med sin
outgrundliga dödsfasa blir till Grimmen,
hvars blick den skuldbelastade icke lefvan-
de kan uthärda. I midsommarnattens skym-
ning ligga alla kommande öden afslöjade
för den ensamme vandraren, och i spök-
lika syner ser han sitt eget framtida lif
rullas upp. I alla dessa äfventyrliga och
skrockfulla berättelser är det naturligtvis
icke det kulturhistoriskt intressanta, det i
yttre mening poetiskt verkningsfulla, som
lockat Hallström till konstnärlig behandling.
En sådan dikt som »En häxa», där Hall-
ström med utgångspunkt från Ingeborg
Bogesdotters märkliga vittnesbörd skildrat
ett utan tvifvel typiskt förlopp med be-
undransvärd psykologisk konst, ger visser-
ligen en sammanträngd, utomordentligt lef-
vande och åskådlig bild från häxväsendets
dagar och har i denna egenskap värde
som en mästerlig kulturhistorisk skildring
i poetisk form, men det är naturligtvis icke
denna synpunkt som haft betydelse för
skalden. Hvad han söker i dessa folk-
sägner är de intensivt starka själsliga upp-
lefvelser, de öfverväldigande natur- och lifs-
stämningar med makt öfver hela släktets
fantasilif, som ligga till grund för dem.
Just den oerhörda och naiva styrka, hvar-
med man hängaf sig åt sina intryck, be-
fruktade inbillningen och lät de öfverna-
turliga väsen födas, som i objektiv form
bevarade dessa psykiska erfarenheter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
