Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svensk berättarkonst. Af Fredrik Böök (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
FREDRIK BOOK.
plett resultatlöshet — den unge mannen
kom till det adliga godset svag och
omanlig och han reser därifrån svag och
omanlig, bära en half erfarenhet rikare — så
är det i alla fall ett framsteg, eftersom
hjälten ända funnit något som var värdt
att tro på, älska och eftersträfva, värdt att
sörja och längta efter som förloradt.
Goethe säger någonstädes i »Die
Wahl-verwandtschaften», att om en mänska bära
älskar en enda mänska eller en enda sak
riktigt, så kan hon med denna fasta punkt
som stod lara sig älska och värdera allt
och alla. Det vore önskvärdt om den
store optimistens ord blefve besannade på
»Ungkarlarnas» författare, ty konst lika litet
som lif kan byggas på en serie negationer.
•i- *
K. G. Ossian-Nilsson har redan förut
publicerat kortare skisser med ämnen ur
sägnens och häfdens värld; Marx Meyer
på Varberg är hans första försök att
skrifva en hel historisk berättelse. En mera
lättflytande och oförfäradt populär historisk
roman skall man få leta efter; egentligen
är det förbluffande att se en så krigisk och
djärf lyriker producera sig såsom
romanförfattare af allra enklaste slag.
Marx Meyer är ju en typ, som måste
vara viss om Ossian-Nilssons sympati, en
slags nordisk kondottiär från grefvefejdens
dagar, oförskräckt, hänsynslös, storslaget
trolös och fylld af maktkänsla och
segerförvissning. I Ossian-Nilssons bok skildras
slutepisoden i hans lif, hans fångenskap på
Varbergs fästning, den djärfva kupp,
hvarigenom han beröfvar slottsherren friheten
med den förförda gemålens hjälp, och så
till slut belägringen, där Marx Meyer
omsider dukar under och når sitt ödes
fullkomning. Men väntar man sig en
realistisk och karaktärsfull profil af denne
renäs-sanshöfding, så blir man bedragen. Han
själf och allt kring honom är romantik,
rena äfventyrsromantiken från skolpojksårens
indianböcker och röfvarromaner. Det är
en serie äfventyr och farligheter, som i
korta kapitel passera revy inför läsaren,
intresserande för ögonblicket men väckande
en aldrig tillfredställd lust att få en glimt
af den oroliga själ, hvars existens man i
alla fall gissar sig till bakom rustningen
och stormhatten. De yttre realiteterna, de
historiska kulisserna och accessoarerna
kunna ibland vara bra nog återgifna med enkla
medel, men allt som vill vara
mänskoskildring är af en anspråkslöshet, som ingen
välvilja på jorden kan ge annat namn än
platthet och grundhet. Allt hvad
författaren tyckes eftersträfva är små heroiska
effekter af öfverlägsen kallblodighet; och
den förmodligen som sublimt,
idealistiskt-passioneradt slutackord beräknade
afslut-ningsscenen är på grund af sin psykologiska
naivitet närmast komisk. Litet mera vill
till för att få läsaren att tro på den
blixtsnabba själsliga förvandling, som af en rå
och lifstörstig landsknektsnatur gör en
ideell svärmare, den där afstår från lif och
räddning för en dittills rätt tillfällig
förälskelses skull.
Marx Meyer är från början till slut en
tom och overklig dekorationsfigur, som man
inte en minut bryr sig om. Vill man
tydligt känna detta, behöfver man bära gripa
till ett f. ö. så medelmåttigt arbete som
dansken Östergaards »Nils Ribes Eventyr».
Marx Meyer är med där också, men hur
djärft och saftigt realistiskt är han inte skildrad
i jämförelse med den svenske namnen, stark
och vild, måttlös och fruktansvärd i sin
vrede, men trots allt bevarande ett stänk
af godmodig välvilja.
De små skisser, som Ossian-Nilsson
fyllt ut volymen med, äro delvis bättre:
konstarten är ju afgjordt mindre kräfvande
i fråga om psykologiskt innehåll. Några
af dessa situationsbilder ha verkligen något
artistiskt och fantasifullt i arrangemangen,
som genast slår en, fast intrycket rätt snart
förflyktigas just på grund af sin ytlighet.
I sin helhet är »Marx Meyer på
Varberg» ett arbete som litterärt sedt väger lätt.
Den romantiska individualism, som
Ossian-Nilsson hyllar, har aldrig tagit sig en
populärare form än i dessa historiska berättelser.
Den stora publiken, som så gärna vill slippa
se för djupt och för skarpt, borde kunna få
ogrumlad och oskadlig underhållning af hans
bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
