Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot Ruhe: Heliga kvinnor. Wahlström
& Widstrand 1905.
Det är ett för psykologen synnerligen
lockande ämne Algot Ruhe tagit upp
genom sin förra året utgifna legendsamling.
De begåfvade munkar, som i
klosterstillheten för Guds äras skull upptecknade
sina hjältars och hjältinnors historia, voro
enkla och fromma själar, och som de ingen
aning hade om det verkliga sammanhanget
och innebörden af helgonens själslif, ha de
tskildrat detta med naiv öppenhjärtighet
och med förvånande riktiga och ärliga
iakttagelser. Deras utmålningar af
religiösa tillstånd förråda en framskriden
själf-analys, och det kontemplativa, lösgjorda
lifvets ensligt soliga ro och lycka ha de
prisat med ord, som äro moderna. För
studerande af hysteriska fenomen finns
månända intet så rikt och trovärdigt material
som helgonlegenderna: de äro realistiska
och sakliga som en sjukdomsjournal och
för dem som se världen ur läkarsynpunkt
högst uppbyggliga i helt annan mening än
förr. Ur dem alla framgår också
människans dämoniska förmåga att offra lifvet
äfven för det som icke kan ses och fattas.
Men midt bland alla underliga, stundom
storartade förirringar, den fanatiska
heroismen gent emot hunger, köld och
martyrbålens eld och bland visionerna de
skinande himmelska, oändligt ljufva för dessa
sjuka men innerliga hänryckta, eller de
smaklösa och hiskliga djäfvulsfantasierna,
som vi känna från Cranachs och Boschs taflor,
•eller de abnorma kroppstillstånden, som
kunde inge dem föreställningen, att de
•dolde vidriga djur, ormar och dylikt i sina
inälfvor — midt bland allt detta lägger sig
stundom likt ett ljust leende öfver deras
ansikten, drag af en enkel, naturlig känsla.
Hos öknens gamla förtorkade eremiter
spirade ibland en om sitt ursprung
omedveten erotik, så blygt sparsam i sina
uttryck, så öm och rörande som den allra
första ungdomens — ett i all sin späda
blomning trotsigt utslag af naturens makt och
oförgänglighet midt i alla lärors förkonstling.
Ett exempel härpå erbjuder det
föreliggande urvalet i berättelsen om Zosimas
och Maria Egyptiskan — tvenne gudliga
eremiter i öknen bortom Jordan, som
lifnära sig af markens rötter och örter och
stämma möte en gång hvart år för att
välsigna hvarandra. Men till sist anträffar
han henne liggande död på den bestämda
platsen med händerna hopfällda på öfligt
sätt och ansiktet vändt mot
morgonrodnaden och ser skrifvet på sanden bredvid:
Begraf, fader Zosimas, stackars Marias lilla
kropp. Då han emellertid är för skröplig
att själf gräfva, nalkas ett lejon, som
hälsar honom med inställsamma rörelser och
viftningar på svansen. Lejonet gräfver
en lagom stor graf och går sedan bort in
i öknen tamt som ett lamm. Öfver denna
fromt enfaldiga legend hvilar det en
outsäglig naiv charm.
Redan ur konsthistorien bekant är det
vackra tolfåriga men försigkomna helgonet
Agnes, som en jordisk borgmästares son
vardt kär i men som redan var hängifven
den himmelske brudgummen. »Jag suger
mjölk och honung fram mellan hans
läppar, och jag ligger tryckt i hans kyska
famn, och hans kropp är hopsmält till ett
med min, och blod som gått ur honom
smyckar mina kinder», och när man t. o.
m. beröfvar henne hennes kläder, låter den
gudomliga nåden hennes bruna lockar växa
till en sådan yppighet, att de skydda den
lilla varelsen bättre än en klädnad, och
alla unga män, äfven de som haft de
sämsta afsikter, läto af henne omvända sig.
Legenden Justina skildrar också den
andäktiga trons seger öfver profana begär. När
den heliga Justina intet vill veta af den
man, som förälskat sig i henne, kallar
trollkonstnären Cyprianus till hjälp tre djäflar,
den ena starkare än den andra, som i tur
och ordning under trenne nätter omsvärma
hennes hus och ingifva henne erotiska tankar.
En af dem använder äfven teologiska
argument, hvilket mycket förbryllar henne,
men i sin fromhets sällsynta klokhet
misstänker hon också då Satan, slår kors för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
