Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den svenske solguden och den svenske Tyr. Af Josef Helander. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKE SOLGUDEN OCH DEN SVENSKE TYR. 191
du skall blifva utsatt för gudarnes vrede,
och slikt går icke an, så framt du ej
erlägger böter.» Samma sed bibehölls
ock i kristen tid, då ett särskildt
vapenhus restes i samband med kyrkan, inom
hvars fridlysta murar männen skulle
obeväpnade samlas till gudstjänst. Men om
afväpningen är ett genomgående kultiskt
drag i Nordens hedendom, ligger det
nära att förstå äfven svenskarnas
vapenlöshet under denna synpunkt.
En och samma gudatyp omger sig
i regeln med samma kultiska fenomen,
äfven om dess område är vidsträckt, och
i all synnerhet gäller detta, då
kultursamfärdseln från kultort till kultort kan
tänkas vara regelbundet uppehållen. Redan
hällristningarnas svenska krigare
förevisade med stolthet sina mångbemannade
skepp. Tacitus uppmärksammade
svenskarna framför andra nordbor, emedan de
såsom sjömakt hade betydelse för folken
söder om Östersjön. Vikingatidens
förspel var redan i gång. Utom af krigiska
intressen lockades svenskarna öfver
Östersjön för byteshandel med pälsverk och
bärnsten. Att den nordiska pälshandeln
redan var ordnad visar Tacitus (kap. 17).
Plinius (8 § 39), och Jordanes (kap. 3)
kände svenskarna som stora handelsmän.
Möjligheten af en kultöfverföring eller
kultisk samstämmighet ligger därför
mycket nära till hands.
Att Tyr ägde lundar och
skogshelgedomar äfven annorstädes än i
semnoner-nas land, därom erinrar bl. a. de tvenne
danska, Tislund och hasselskogen vid
Dublin, som af danskarna frånhändes
Tyr och vigdes åt Tor.
Uppenbarligen vinner den kultiska parallellen
mellan svioner och svever i värde, om den
svenska Tyrsdyrkan kan hänvisas till
något skogsområde, motsvarande
svever-nas Semnonerskog. Man har af
gammalt nämnt Tiveden, västgötalagens
Ti-viþer. Långt ifrån att vara en enstaka
språklig företeelse uppträda tvärt om,
som Hellquist påvisat, därmed analoga
sammansättningar på Ti- eller Ty- i
afsevärdt antal inom eller i närheten af
Tivedens skogsområde. Där finnas bl. a.
sjönamnen Tibon, Tigotten, Tis an,
Tisaren, Tyrm och Tisjön. Alla dessa
Nerikes-sjöar antyda genom likformighet i
namngifningen, att de tillhöra ett ursprungligt
kultområde, öfver hvilket krigs- och
himmelsguden Tyrs mäktige ande en gång
sväfvat. Väcker detta föreställning om
en med sjöofler förbunden dyrkan i själfva
kärnan af Sveriges land, där det svenska
var minst utsatt för främmande
påverkningar, så ligger däremot i namnet
Tiveden erinringen om en svenskarnas
Semnonerskog, den dyrkare, både sunnanskogs
och nordanskogs ifrån, endast med bäfvan
vågade beträda, sannolikt mera af fruktan
för den blodstörstige guden än skrämda
af rånare och stigmän, som i senare tid
bära ansvaret för den skräck som
Tiveden ingaf. Svårligen har minnet af en
bestämd mötesplats för Tyrs dyrkan kunnat
fortlefva. Det är eljest lunder, icke de
stora skogsvidderna, som vid sig bundit
de flesta kultminnen, men till äfventyrs
har namnet Tiveden från en mindre
kultplats utvidgats öfver hela skogen såsom
Tyr tillhörig.
Om man ur Prokopios har anledning
förutsätta, att krigsguden Tyr varit
landsgud och under någon tid den främste i
nordbornas panteon, så gifver den
ställning Uppsala intog under Prokopios’
dagar anledning att äfven där söka någon
plats för Tyrskulten. Då Prokopios kort
före 550 nedskref sin skildring af
thuli-terna, regerades Sviörice af skilfingarnas
mäktiga konungaätt, öfver hvars historia
under Otheres och Eådgils dagar före
midten af 500-talet Beovulfskvädet och
Ynglingasagan lämna några korta med
hvarandra korresponderande
upplysningar. Deras Sviörice var en nationell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
