Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Louis De Geer: Minnen. 2:a uppl. Stockholm,
P. A. Norstedt & Söners förlag.
Det var en gifven sak, att Louis De
Geers »Minnen» vid sitt framträdande för
fjorton år sedan skulle väcka synnerligen
stor uppmärksamhet bland vår läsande
allmänhet. Författaren hade stått i breschen
vid vår viktigaste politiska reform efter det
nya statsskickets genomförande. Ingen
kunde som han belysa densamma och allt
som därmed stod i sammanhang. Man
hade vant sig vid att betrakta politiska
memoarverk såsom ett utdödt slag af
skriftställeri — och man fick till sin
öfverraskning mottaga ett arbete af en samtida
i den klassiska memoarens art om
förhållanden, som de flesta af läsarna själfva
upplefvat och som gjort ett outplånligt
intryck på dem.
Författaren har sedan dess lämnat de
lefvandes värld och jämte honom många af
dem som omtalas i hans »Minnen» och af
dem som först togo del af dem. I deras
ställe har kommit den ena årsklassen efter
den andra af nya läsare. Samtidigt har
det politiska intresset spridt sig till djupare
samhällslager och väl äfven vuxit sig
starkare i de kretsar, som tidigare
företrädesvis uppburit detsamma. Vi hafva
upplefvat pröfvande tider och stå med spänning
inför nödvändigheten af djupgående
politiska omdaningar, om hvilkas genomförande
hårda strider förestå. Den nya upplagan
af Louis De Geers Minnen kommer med
en ny art af aktualitet, då läsaren
ovillkorligen måste i många fall draga sina
para-leller mellan det förflutna och det
närvarande. Särskildt måste man ofta tänka på
hvad det vore värdt att nu äga en
ledande personlighet af Louis De Geers art, som
med djup känsla af sin uppgifts vikt och
ansvar och med fast öfvertygelse om dess
rättmätighet förenade hans kloka
själfbeherskning och taktiska öfverlägsenhet.
I Rudolf Kjelléns nyligen utgifna
»Nationell samling» (sid. 112) förekomma de
hårdaste omdömen om De Geer, som jag
någonstädes läst. Han hör till de
statsmän, som »fatta sin uppgift endast och
allenast så att de vilja bereda tidsandan
möjligast fritt svängrum». — »En sådan
statsman behöfver ingen karaktär och ingen
blick; hans utmärkande organ är näsan.
Han går icke i spetsen, han går efter
massan och vädrar sig till hennes önskningar.
Men därför får han ock hennes lof och
pris; han blir, om lyckan gynnar hans
arbete, i lifvet och samtiden lika berömd
som i historien snart förgäten.» Utan
tvifvel har politisk fanatism här fördunklat
författarens blick. Rättvisare vore det att på
De Geer tillämpa följande förträffliga ord:
»Numera veta vi, att det hvarken är de
store männen ensamma, ej heller
folkmassorna som sådana, utan bägge i ständig
växelverkan, som bygga historiens byggnad.
Massan behöfver de enskildes initiativ;
individen behöfver massans resonnansbotten;
den ena faktorn kan lika litet undvara den
andra, som härföraren och de djupa
lederna kunna segra oberoende af hvarandra på
slagfältet» (samma bok sid. 146). Att
detta var hemligheten af De Geers
framgång är det intryck som läsningen af hans
»Minnen» kvarlämnar.
Men utom sin politiska betydelse har
detta arbete ännu en annan, i det att den
ger en lifsbild af bestående värde. Ur denna
synpunkt har det en medtäflare i W. E.
Svedelius’ »Anteckningar», och det skulle
vara af intresse att göra en jämförelse
mellan dessa båda gedigna men inbördes hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
