Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rembrandt. Af Carl Neumann. Auktoriserad öfversättning för Ord och Bild. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REMBRANDT. 359
DEN HELIGA FAMILJEN. OLJEMÅLNING AF REMBRANDT (1640). / Louvre i Paris.
hafva sin glädje i konsten. Till och
med när man tror sig känna Rembrandt,
händer det ofta, att man ej genast
uppfattar färgen på hans taflor och känner sig
frestad att gifva dem rätt, som bestrida
honom namn af kolorist. Äfven jämförd
med sina landsmän företer han en helt
olikartad, mera dämpad färgton, huru
mycket mer då vid sidan af Rubens och
venezianarna. Härvidlag är det som med
örat, hvilket, då det vant sig vid
slagdängor, melodier som fastna i minnet och
banala harmonier, till en början ej alis
förmår fatta och tillägna sig subtilare uttryck,
öfverraskande harmonik och hela
diskretionen i ett oändligt fördjupadt
uttryckssätt. Rembrandts färgiakttagelse och
koloristiska framställningskonst stamma ej
från fria luften med dess spridda
ljuseffekter, utan den utvecklar sig fastmer mot
bakgrunden af mörka rumsinteriörer.
Vana vid legeringen med mörkret, skria
hans färger nästan aldrig, deras dämpade
samtal undviker gatans buller och
af-ståndsverkningarnas effekter men
utvecklar i stället den innerliga känslans
oöfverskådliga rikedom och smidighet. Man
måste ha vant sig en stund vid denna färg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
