- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 /
387

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.

387

hild och den rödbrusige skräddargesällen
Peter Ravn — Fjelstrup! Hur naivt älsklig
var ej Luise Varbjerg i Marie Niedermanns
gestalt, då hon sväfvade omkring än
dufvo-kuttrande, än spotsk som en flicka i ton-åren,
gungande i sin klädsamma krinolin och
utbytande kyssar med gesällen.

Goda typer hade alla lyckats utbilda,
om man också mest häpnade öfver den
delikata skurmamsellen Mine — Änna Larsen
— med sin ytterst klädsamma skurklädning.
Såge de skurande företeelserna ut så, skulle
en rengöring motses med mindre missnöje.
Med en viss afund konstanterade man
student Hallings — Dinesen — förmåga att
verka ung, melankolisk och elegant utan
spår af löjlighet och sentimentalitet.

Af alla programmen ville jag blott
önskat bort ett, / telefon af André de Lorde,
med sitt nästan oanständiga panoptikonsdrag
af ryslighet utan konstnärligt berättigande.
Den Racine-Corneilleska teatern använde
berättelsen om mordet för att minska det
krassa i uttrycket, här har man användt
sig af telefonen for att öka hemskheten.
Man behöfver ej vara pjåskig för att man
önskar en konstnärlig måtta äfven i detta
fall. En viss anständighet är klädsam,
äfven då man rånar och mördar. Gustav
Wied, som eljes ej är känd att vara
öfver-drifvet comme il faut, föreföll genom
motsättning, till telefonmordet riktigt hygglig
i »Fru Mimi». Här är ej fråga om mord,
snarare tvärtom. Men borde ej
historieprofessorn varit litet mer ungdomlig och
lidelsefull? Fru Mimi — Änna Larsen — hade
några verkliga glanspunkter, först då hon
gaf sin man örfilen och såg så komiskt
be-tuttad ut efteråt, så då hon med ömklig
röst anhöll om rifvet bröd på sin rödspotta,
och slutligen då hon i nattlinnet
studerade i sin länstol. Däremot kunde hon
ha sparat sig det publikfriande trippandet,
då hon gick till sängs. Där borde man
ha haft ett starkare intryck af att hon ej
visste att 800 par välvilliga ögon följde
hennes rörelser. —

Kameliadamen »und kein Ende». Och
i alla fall och trots att det gamla utspelade
stycket gafs utan den 40-tals uppsättning,
som nu är oundgängligen nödvändig lika väl
här som hos de senare skrifna
Hostrupstyc-kena, så kunde ett om också ganska matt
intresse afvinnas några scener. Änna Larsens
Kameliadam hade skönhetens och naturlighe-

Fot. Newland.

PETER FJELSTRUP.

tens förtjänst, men saknade den grand air
och den auktoritet, som måste finnas hos
Marguerite. Herr Dinesen var så godt som
en idealisk Armand. Man hade dock
önskat ett stänk af den behagfullhet, som är
utmärkande för de latinska ynglingarna.
Passion och hänsynslöshet fanns emellertid,
så mycket man kunde önska. Truppens
andre eller kanske förste älskare herr
Johannes Poulsen förbluffade genom den typ
han gifvit de Varville, men man insåg snart
att det var ett alldeles förträffligt grepp;
utseende och röst, allt hade fått något af
osympatisk torrhet. Störde gjorde
egentligen blott herr J. Jakobsens misslyckade
grefve de Giray. — Fröken Asta Nielsen,
en af sällskapets kraftigaste och originellaste
begåfningar, hade lyckats ge Prudence den
åldrade latinska kokottens mask och var
bra i allt utom i den slarfviga trippande
gången. En parisiska behåller alltid något
af rofdjurens spänstiga gång, ända till dess
hon af ålderdomssvaghet måste använda
kryckor.

Hjälpen af P. A. Rosenberg är en
rätt roande, ganska banal pjäs spelad flera
gånger förut här i Stockholm både af danskar
och svenskar. Det kan verkligen sättas i
fråga, om ej Emanuel Larsens
geheime-etats-råd kan i skärpa, kraft och måttfullhet
mäta sig med Mantzius’ utförande af samma
roli. Den välvisa, behändiga Annine-Olivia
Jakobsen, som hade det tacksamma upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free