Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Religionens nya ställning i Frankrike och statskyrkoidén. Af S. A. Fries. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONENS NYA STÄLLNING I FRANKRIKE. 403
»statens och kyrkans fullkomliga
skilsmässa» och att där hafva nått det slutliga
målet, att intet statsunderstöd åt någon
religion skall ifrågakomma. Tvärtom
kan man nu i sanning säga, att staten
i hög grad understödjer kulter af olika
slag, eftersom kyrkorna förut ansågos vara
kyrkans egendom men nu förklarats vara
statens, fastän de andliga menigheterna
utan ett öres afgift få begagna sig af
denna statsegendom.
De i april 1903 framlagda ursprungliga
lagförslagen voro så hänsynslösa, så
oförskämdt brutala och i polisförtryck så
långt gående, att de kunde anses vara
värdiga arftagare af den jesuitstyrda
katolicismens inkvisitionsmetod mot alla
kättare. Det är socialisten A. Briands
stora förtjänst att så hafva ombildat alla
dessa lagförslag, att det slutligen antagna
blef i hög grad acceptabelt äfven för
den franska katolicismen. Ty denna
har icke blott att påräkna statshjälp i
ofvan antydda form, utan den kan också
inrätta sin verksamhet i afseende på både
andliga och materiella ting så, att den
— tyvärr hade jag så när sagt — tager
jämförelsevis ringa materiell skada af
konkordatets upphäfvande. I inre styrka
har katolicismen rent af vunnit genom
den nya lagen. Regeringen har numera
ingenting att säga öfver biskopars och
en del högre prästerskaps utnämning
samt de förras ämbetsresor till påfven i
Rom, förhållanden som under
konkordatets tid utgjorde en källa till den ena
konflikten efter den andra emellan
Frankrike och Vatikanen. Det var för öfrigt
just ett par franska biskopars resor till
Rom som blef den yttre anledningen till
att den franska regeringen den 29 juli
1904 afbröt alla diplomatiska förbindelser
med den romerska kurian. Hvad den
franska katolska kyrkan sålunda förlorat
i garanterad ekonomisk säkerhet, har den
otvifvelaktigt vunnit i inre styrka genom
Fot. Anthony’s, Paris.
A. BRIAND.
att blifva befriad från allt världsligt
förmynderskap. Den romerska kurian
har därför icke heller proklamerat krig på
lif och död med den franska republiken,
äfven om den sin vana likmätigt
protesterat mot konkordatets upphäfvande
såsom innebärande en antikristlig handling;
men väl har man redan försport, att den
franska regeringen haft olägenheter af att
ej hafva ett ord med i laget angående
utnämnandet af landets biskopar. Man
torde icke behöfva befara att ej blifva
sannspådd, då man förutsäger, att här
kommer den svagaste och farligaste
punkten i upphäfvandet af konkordatet att
visa sig. Det är förunderligt hvilken
makt den katolska kyrkan förmår
tillskansa sig, så snart ingen statskontroll
finnes öfver dess öfverherdars göranden
och låtanden. Det kan därför vara
mycket tvifvel underkastadt, hvem som till
sist vunnit mest genom konkordatets
afskaffande, katolicismen i dess
ultramontana, kulturfientliga form, eller den s. k.
moderna statsidén. Endast framtiden kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
