Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Religionens nya ställning i Frankrike och statskyrkoidén. Af S. A. Fries. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
S. A. FRIES.
detta väldiga statsförbund sammanhålles
af ett enda gemensamt politiskt intresse,
och »synoderna» hafva i regel
tillräckligt att uträtta inom den egna
nordamerikanska kontinenten. Därmed har
jag ingalunda velat påstå, att det för
Amerika är lyckligt ordnadt i religiöst
hänseende; tvärtom kan man där i stort
studera den fördärfliga verkan, som det
reformert-protestantiska kyrkopolitiska
systemet i smått medfört i Holland.*
Det måste emellertid å andra sidan
medgifvas, att sambandet mellan
religion och stat icke i Nordamerika är
så fullständigt upplöst som i Holland,
hvarest endast några små förkrympta
rester vittna om den reformerta
religionens stormaktstid, hvilken sammanföll
med landets politiska inflytande på
Europas öden. Nordamerikas förenta stater
måste i själfva verket betraktas som ett
i officiell mening kristet statsförbund.
Staten som sådan har ett positivt
intresse för religion. Kongressen väljer
själf sina präster, och hvarje session
begynnes med bön. Presidenten
nämner också andlige för arméns och
flottans behof. Vid flera tillfällen har
presidenten påbjudit allmänna bot- och
bönedagar. Och hvarje år uppfordrar
presidenten den stora förbundsstatens
innevånare att på den sista torsdagen i
november högtidligen fira en bön och
tacksägelsedag. En oinskränkt
religionsfrihet kan naturligtvis lika litet
upprätthållas i Nordamerika som i något annat
land. Mormonerna hafva som bekant
varit utsatta för verklig förföljelse, och
de hafva förbjudits att praktiskt omsätta
en af sina religiöst-etiska läror:
månggiftet.
Den reformerta kristendomens skarp-
* I detta hänseende vågar jag hänvisa till
den framställning af den holländska
religionsundervisningen, som jag gifvit i nr 39 af »I
religiösa och kyrkliga frågor» 1905.
sinnigaste och snillrikaste försvarare i vår
tid, f. d. premierministern i Holland d:r
Abraham Kuyper, proklamerar i sina
talangfullt skrifna arbeten, t. ex.
»Reformation wider Revolution» (1904), att den
reformerta kristendomen icke kan förlika
sig med statsidén utan i grunden är
fientlig mot densamma och kräfver »frihet»
gent emot »staten». Detta är konsekvent
kalvinism, hvilken af Kuyper prisas som
fulländningen af reformationen.
Medvetet eller omedvetet verkar också
kalvinismen öfverallt så, att man i de
reformerta länderna vill upphäfva statskyrkan.
Endast den lutherska religionsformen
synes fullt och helt kunna inpassa sig i de
nationella synpunkterna och krafven.
Bäst har denna anpassning lyckats i de
skandinaviska länderna. Det har varit
deras lycka och styrka. Statskyrkan är
oundgängligen nödvändig för deras
politiska bestånd. Ju mindre ett rike är,
desto farligare är det att söndersplittra
det genom alltför skarpa religiösa
motsättningar och genom att släppa
konkurrensen om själarna och de ekonomiska
bidragen till kyrkorna lös. Det är som
bekant Tysklands allra största svaghet
och dess sårbaraste punkt, att riket är
splittradt mellan två kyrkor: den
protestantiska och den katolska. Skulle nu
äfven de många protestantiska
statskyrkorna i Tyskland så småningom kunna
bindas tillsammans till en enda stor
protestantisk rikskyrka, hvilket väl också
hägrar för den nya Berlin-domens
byggherre kejsar Wilhelm II och hvartill redan
en ansats förefinnes i det s. k. Tyska
evangeliska kyrkoutskottet af år 1903,
så är redan religionskriget med alla dess
förlamande verkningar öppet
proklame-radt i det moderna Tyskland.
Den franska staten har genom
uppsägandet af konkordatet ställt sig på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
