Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
VILHELM EKELUND.
bredvid bäcken i poplars skydd framsusar,
och kringom
dricka och kretsa snabbt halkyoner i
mängd.
2.*
Stackars du svala, du
läspande klagande
Pandions flicka,
ej i dag ju en stund
du ro dig unnar —
långa sommardagen tysta
rinner ut i kvällen:
du ängslas lika;
ännu du höres under huset
lika ifrigt det betryckta hjärtats
oro tala om.
Hvila då, hvila
ändtligt, stackars svala,
i kvällens glans
lugna sinnet, stilla i svala strålen
ånger och minne,
glöm!
NIKIAS.
i.
Stanna, du vandrande man, dig under
pop-larne hvila
se ett källsprång är här, njut vår
förfriskande dryck;
minnas i fjärran kanhända skall du källan,
där Gillo
Simos slumrar i ro vid sin förbleknade
son.
ANTIPATER FRÅN SIDON.
i.
Här invid logens y’B,gg} mångpröfvade
sträf-samma myra,
redde din graf jag i torr åkerjords mjuka
sköt;
äfven i dödens förtroliga sömn så fröjde
dig Ceres’
gröna säd och ax rundt kring din
hvilo-stad.
2.
Gula bi, som sväfvar från blomma till
blomma, så hälsar
glad jag dig återigen, sköna vårens bud!
Flyg, så flyg då gladt bland de luftiga
platser; beställ ditt
verk och samla och fyll rikligt ditt
doftande hus.
* Må det ursäktas att de beundransvärda bägge
disticha, hvaraf detta epigram består, för
öfversättaren ej lyckats komma något så när till uttryck
annat än i denna formen!
Öfver sin kraft ansträngde sig Lampon,
jägarens hund. Af
törstens förskräckliga kval dödad, han
sofver nu.
Fåfängt den fuktiga jord med foten ref han:
den blinda
källan bevekte han ej, sjönk till marken
och dog.
Lustigt framporlade strax det svarta
källsprånget. Ah ni
Nymfer, ni hämnades hårdt tallösa
hjortarnas död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
