Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur den grekiska anthologien. Några öfversättningar och en inledning. Af Vilhelm Ekelund. Vignetterna af Ernst Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN GREKISKA ANTHOLOGIEN. 421
TYMNES.
Född på Melitas ö, snabbfotade hunden,
Eumelus’
trognaste väktare, här stenen betäcker till
sist.
Taurus i lifvet hans namn: nu ekar i
väldiga natten
Hades’ dofva hus af hans förbittrade skall.
MELEAGER,
i.
Knappast till lifvet född, jag snabbe
långörade haren
rycktes af rånarens hand bort från min
moders bröst,
men mig värmde vid kärleksfull barm den
älskliga flickan
Phanium, gaf mig till spis vårliga örter
i mängd.
leke jag längtade mer till min moder, nu
dör jag af alltför
omåttlig måltid, ack, ytterligt svällande
upp.
Men vid sin säng begrafde mig sedan den
sörjande flickan,
att i sin dröm hon må se alltid
skyddslingens graf.
2.
Vintern har flytt med stormar och rägn, ur
den stillnade äthern
ler den blomsterbringande vårens
purpuri-ska timme.
Jorden den mörka sig smyckat med friskt
gräs, plantorna alla
stå nybladiga nu i saftigt utsprickande
grönska.
Dagg, ljus glänsande, väller fin ur Eos’
sköte,
ängarna lysa och le, och rosen utbreder sin
krona.
Herden nu gläds åt den ljudande syrinx i
ensamma dalen,
getherden ock sig fröjdar åt gråa
springande kiden.
Redan på hafvets breda vågor sjömännen
segla
snabbt i Zephyrens fläkt, och mäktigt
sväller seglet.
Redan man hälsar med fröjd den gifmilde
drufvornas Bacchus
samt med blomstrande murgrön bekransar
tinningens lockar.
Konstfulla verk af skinande vax i det
hvimlande huset
börja nu bina med flit, de från oxen
stammande, åter.
Fåglarnes folk med sång uppfyller rymden
vida,
näktergalen i lundars djup och svanen vid
flodens bräddar,
halkyonen i vågornas sorl och under taket
svalan.
Då nu all jorden sig pryder med grönt
och träden sig fröjda,
herdarne spela på syrinx och ulliga
hjordarna trifvas,
seglarne lägga ut och Bacchus körerna anför
och hvar fågel sjunger och bina honung
bereda —
måste ej diktaren också skönt uttänka om
våren ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
