Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Goethe-dikter. Tolkade af Karl-Erik Forsslund - Mahomets sång - Vandringsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE-DIKTER. 527
in i kärr oss stänger. Broder,
tag oss bröder ifrån slätten,
tag oss bröder ifrån bergen,
tag oss till din fader med!
Kom, ni alla!
Och allt högre
växer han; ett folk, ett släkte
bär sin furste högt i skyn,
och i tumlande triumftåg
ger han länder namn och trollar
städer fram med hvart sitt fjät.
Omotståndlig fram han brusar,
lämnande bakom sig torn med
gyllne tinnar, slott af marmor,
all hans fullhets skapelser.
Atlas är han, hus af ceder
bär han lätt på jätteskuldror;
öfver jättens hufvud fladdra
tusen flaggor grannt i luften,
bilder af hans härlighet.
Och så bär han sina bröder,
sina skatter, sina söner
full af glädje hem till fostrarns
vidt i väntan öppna famn.
VANDRINGSVISA.
Högt från bergen vägen svingar
ner i dalen bred och lång,
hör, det klingar som af vingar,
hör, det sorlar som af sång!
Rolös vandrings alla skiften
fyller glädje oförsagd,
gå blott ledd af kärleksdriften,
lef så lifvet blir en bragd!
Lämnad är min gamla bana,
slitna äro alla band;
kan jag säga, kan jag ana,
hvilken slump och hvilket land
jag skall möta, jag skall vandra
genom utan hem och vän,
från den ena till den andra,
ständigt bort på färd igen.
Väx ej fast i mark och minnen,
raskt igång och sällan halt!
Kraftig arm och sunda sinnen
äro hemma öfverallt.
Hvar mig fröjdar sol på färden
fri och sorglös där jag bor;
må vi strö oss kring i världen,
därför är hon byggd så stor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
