Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fragment. Efterlämnade anteckningar af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 OSCAR LEVERTIN
hvarandra i de halfskumma gatorna, de
verka drömfigurer, alla isolerade för
hvarandra, och en hjärtats ensamhet
som aldrig annars griper min själ. . .
En blek månflod rinner upp på
himmelen utan att kasta sken. Som
skematiska liflösa dockor skymta människorna,
de gå sina banor, hvar och en känner
blott sin egen verklighet.
Jag var ute i det härliga vädret och
promenerade, gick Strandvägen och
Djurgården, och hela stån var där
söndagsklädd, glad och upprymd, i solen,
tänkande mer på sina toaletter för våren
än på sin döde frälsare. Äfven
anförvanter minns man dock vemodigt på
dödsdagar, men jag fruktar, att Kristus
ej sysselsatte de promenerande. Men
så är den korsfäste juden också död
för cirka 1877 år sedan, man får ej
begära för mycket. — I min barndom
smög jag mig förskräckt i de svarta
gränderna den dagen, rädd att folk
skulle tänka på att jag hörde till dem
som korsfäst honom — och på mig själf
låg det med centnertyngd, detta brott,
racens brott mot sig själf.
Långfredag 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
