Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - »Snillenas Felix». Lope Felix de Vega Carpio. Af Karl August Hagberg. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 KARL AUGUST HAGBERG
femfotade, orimmade jamber återge Löpes
lekande lätta, ofta nog epigrammatiskt
tillspetsade fyrfotade trokéer och andra versmått.
Den som, oberoende af öfversättningar
och mer eller mindre torra referat, söker
att genom studiet af originalen tränga något
djupare in i Löpes diktning, möter steg
för steg angenäma öfverraskningar. leke så
mycket när det gäller den icke-dramatiska
diktningen, novellerna, romanerna, de episka
och satiriska poemen ete, ehuru äfven där
förekommer åtskilligt, som ännu i dag kan
läsas med nöje. Så t. ex. det roliga
»Kattkriget» (La Gatomaquia), som i parodiska
vers skildrar kattorna Micifufs och
Marra-maquiz’ strid på hustaken om den sköna
missan Zapaquildas gunst. Och ehuru
»Betlehems herdar» (Los pastores de Belén)
nu i sin helhet är föga njutbar, minnas vi
litet hvar den vackra, ur detta verk
hämtade s. k. Madonnans vaggvisa. Den har
flera gånger och på ett lyckligt sätt fritt
öfversatts och omarbetats; här nedan
lämnas en öfversättning, som endast gör
anspråk på att så troget som möjligt
efterbilda originalets enkla assonerade versmått.
I änglar, som vandren
bland palmer där ofvan,
må lofven ej prassla:
min Gosse vill sofva;
I Betlehems palmer,
som skakens af bråda
och brusande vindar,
som tjuta och dåna,
o stormen ej, vaggen
blott sakta där ofvan ;
må lofven ej prassla,
min Gosse vill sofva!
Det heliga Barnet
är trött af sin plåga
och trött af att ständigt
här nere få gråta.
En stund vill han hvila
från strömmande tårar.
Må lofven ej prassla,
min Gosse vill sofva.
Han fryser, ty kyliga
vindar nu råda.
Ej täcke jag har att
ge honom som gåfva.
O heliga änglar,
som vandren därofvan,
må lofven ej prassla,
min Gosse vill sofva.
Men det är, som kändt,
hufvudsakligen såsom den spanska nationalscenens
egentlige grundläggare Löpe gått till
eftervärlden. Hans produktion på detta om
råde är verkligen fenomenal. Han började
tidigt; redan vid ii och 12 år skref han
dramer i fyra akter, och vid 13 års ålder (1575)
skref han sin första treaktare »Den trogne
älskaren» (El verdadero amante), som ännu
kan läsas med nöje, om den ock bär
spår af författarens ungdomlighet.
Tretton-åringens bästa scen är i vårt tycke den,
där han beskrifver en pantlek »att kläda
sin soldat», som han begagnat på ett
fyndigt sätt, som varslar om hans senare
triumfer.
Löpes biografer — som eljest i mångt
och mycket lämna stridiga uppgifter —
tyckas så godt som alla godtaga, att Löpe
verkligen skrifvit cirka 1,800 comedias och
omkring 440 autos. Som han började vid
13 års ålder och dog vid 73 års ålder
(1635) gör detta 2,240 fördelade på 60 är,
d. v. s. mer än 3 skådespel i medeltal i
månaden. Detta oberäknadt hans öfriga
storartade produktion. Men så skref han
också många af sina treaktare — alla på
vers — på en oerhördt kort tid, såsom
det försäkras stundom inom loppet af 24
timmar. Det är då ej att undra på, om
manga af Löpes verk af en granskande
eftervärld skulle befinnas vara hastverk;
man måste snarare förundra sig öfver, att
så mycket af hvad han skrifvit är sådant,
att det ännu i dag med fördel skulle kunna
tagas till mönster.
Det är naturligtvis omöjligt att inom
denna trånga ram gifva läsaren någon
som helst bild af Löpes rika, underbart
växlande diktning för scenen; det tör
emellertid måhända roa läsaren att — utöfver
det utdrag ur »Järnvattnet i Madrid», som
meddelas —• få till lifs ett par tre plock ur
några af Löpes comedias de capa y espada.
I »Föraktets underverk» (Los milagros
del desprecio), som något orättvist ställts i
skymundan för Moretos mästerliga
efterbildning (El desden con el desden)
förekommer följande replikskifte mellan betjänten —
rolighetsmakaren (el gracioso) och
kammarjungfrun:
HERNANDO.
Säg mig, hvartill kärlek båtar!
Ej för hundra kvinnnor vill
jag en knappnål sätta till.
Kvinnor! Usch, fy sjutton plåtar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
