Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 / 70 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SKEMATISK FRAMSTÄLLNING af en planet P, som håller på att bildas ur en ström af meteoriter, som kretsar kring ett centrum nedanför P. De fyra pilarna ange de olika delarnas i meteorströmmen hastigheten som aftaga nedifrån uppåt. Då rotationshastigheten på P:s undersida är större än på hans öfversida, kommer den förra att blifva rådande vid en sammanslutning af meteorer ur de olika ringarna, och P kommer att rotera i motsatt led (från vänster till höger) mot meteorringarna (från höger till vänster).

Herschel ej förmådde upplösa dem i deras
beståndsdelar med sitt teleskop, liksom
detta ej häller senare lyckats i ett stort
antal fall. Dessa nebulosor visa nästan
alltid en mer eller mindre utpräglad
spiralform. De förekomma utomordentligt
ymnigt, så att man kan säga, att man
knappast kan rikta kikaren mot någon
punkt af himmelen utan att finna flera
nebulosor i synfältet.

Lambert uttalade en mening om
vintergatan, hvilken erinrar om Swedenborgs
idéer, i det att vintergatan skulle vara
en sammanfattning af flera solsystem,
som roterade kring en centralsol. Ännu
större system voro tänkbara. Nyare
undersökningar synas emellertid antyda,
att en hel del nebulosor och stjärnhopar
äro nära sammanknutna med vintergatan,
som således knappast kan antagas
motsvara Wrights och Kants föreställningar.
Ej heller Lamberts åsikt stödjes af den
nutida observationens resultat.

Vi återgå nu till Kant. Hans
förtjänster ha mycket starkt framhäfts af
Zöllner, såsom det vill synas mera af
patriotiska än af vetenskapliga grunder.
Den store filosofen har af Newtons
arbeten lärt, att himmelsrummet är tomt,
och han kan därför icke antaga, att
planeterna föras med i en hvirfvel, såsom

Descartes (och Swedenborg) gjorde. Om
således planeterna alla vandra i samma
riktning, måste de förut vid sin bildning
ha befunnit sig i en hvirflande massa,
som nu försvunnit. Denna åsikt jämte
det starka framhäfvandet af att
planeternas rörelser under alla tider lika väl
som nu behärskats af den Newtonska
attraktionskraften äro de sunda
grundtankar, hvilka kommit till användning af
Kant. Men utförandet af dessa tankar
är på grund af Kants otillräckliga fysiska
förkunskaper ganska svagt, såsom synes
af följande korta återgifvande däraf. Till
en början fanns intet. Genom en
skapelseakt uppkom ett kaos af »elementärt
grundämne», som fyllde det rum, i hvilket
nu planeter och kometer beskrifva sina
banor. Emellertid behandlar Kant
grundämnet så som om det bestode af en
massa partiklar af mycket olika specifik
vikt (varierande såsom ett till tusen).
Efter våra nuvarande begrepp skulle man
således säga, att Kant icke antog en
gasformig urnebulosa, utan en samling
af kosmiskt stoft. Omedelbart efter
skapelsen började dessa partiklar, som
ursprungligen varit i fullkomlig hvila, att
attrahera hvarandra, och så uppkom
rörelsen. Då partiklarna stötte mot
hvarandra, veko de åt sidan, och så uppkom
en rörelse i kretsformad bana, och genom
sammanstötning mellan olika partiklar,
som löpte snedt, bringades småningom
alla att beskrifva en rörelse i samma led
kring stoftmassans centrum, där det mesta
stoftet samlade sig och bildade solen.
Kant fick på detta, fysiskt och filosofiskt
omöjliga sätt, den oordnade rörelsen att
öfvergå i en ordnad sådan, hvarigenom
stoftpartiklarna kretsade i ringar kring
solen. Genom sammanstötar mellan
stoftpartiklarna i en ring bildades planeterna.
Likasom stoftringarna hade de en sådan
rörelse, att deras attraktion mot solen
jämt upp räckte till att hindra dem att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>