Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några intryck af Giosue Carduccis person. Af Ellen Lundberg f. Nyblom. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA INTRYCK AF GIOSUE CARDUCCIS PERSON 115
H.-Sr^i
CARDUCCIS HUS I BOLOGNA.
förstår jag inte; — kall, kall, — kall som
is. Vi italienare känna inte det slags
människor han skildrar. Äro de typiskt norska?»
frågar han.
Carduccis latinska blod och konkreta
lifssyn revolterar starkt mot Ibsens
inbundet abstrakta världsåskådning, och han
vänder i stället talet på Björnson.
»Jag bugar mig för Björnstjerne
Björnson», säger han; »en sann skaldenatur,
stark och vek och full af det lefvande
pulserande lifvet».
Carducci känner dock blott några af
Björnsons dramer i öfversättning. Björnsons
lyrik är honom obekant.
Att Carducci känner allt det största
inom världslitteraturen faller af sig själft,
men att han mest och intensivast
sysselsätter sig med den klassiska och nyare
italienska litteraturen är naturligt. Hans kritik
är lika lefvande och skarp som hans
vördnad för de största genierna är djup och
uppriktig.
På mig gjorde Carducci vid detta första
besök intryck af en jättekraft, som kämpat
sig andligt och fysiskt trött, men hvars
starka själ lefver fullt ännu sedan
dådkraften öfvergifvit den.
Någon tid därefter återsåg jag
Carducci i en liten — skrubb, vore jag frestac^
att kalla det — bakom hans förläggares,
Zanichellis stora bokhandel.
Hvar dag under långa tider brukade
Carducci med en väns eller sin betjents,
Gigi, hjälp, komma till Zanichellis
bokhandel på spårvagn och där bakom, i en liten
halfmörk, dragig vrå, från golf till tak
belamrad med böcker, tillbragte han flera
timmar, rökande, studerande, bläddrande i
kända och okända författares volymer och
förfriskande sig med en kopp kaffe, som
bars till honom från närmaste kafé.
Flera gånger under mina senare besök
i Bologna råkade jag Carducci där och
fann honom alltid full af lefvande intresse,
vare sig samtalet rörde sig kring italienska
eller nordiska förhållanden. Sedan staten
tillerkänt honom en pension af tolf tusen
lire årligen, började Carducci bestå sig
lyxen af en droska, då han begaf sig till
sin vän Zanichelli. För öfrigt äro alla hans
vanor ytterligt enkla.
Carduccis lif förflyter stilla i det gamla
huset ute vid muren. Han är där närmast
omgifven af sin hustru, signora Elvira, en
respektingifvande och duktig kvinna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
