Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vår. Stämningar från Björkö. Af Gunnar Hallström. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR 229
-^fc&z*^
VÅRNATT. FÄRGLAGD KOLTECKNING AF GUNNAR HALLSTRÖM.
Jag går hem till byn, som hvilar med
sina tättbyggda åldriga hus och
trädgårdar drömmande i natten likt en
kvarglömd lämning af Birka.
En lång snökant ligger lysande
utefter ladulängan i norr.
Jag går in mellan husen. Mina steg
gifva svagt genljud i de tysta bygatorna,
och mörkret stirrar och gapar i
byggnadernas gluggar, prång och gömslen.
Sagans vind drager sakta genom byn.
Stjärnorna tindra som till fest genom de
väldiga päronträdens svarta grenverk.
Ugglor flyga mjukt och tyst.
Ett par hvita kattor jaga hvarandra
öfver vägen.
Från ladugårdar, oxhus och stall
höres då och då ett stamp eller rasslet af
en kedja. — —
Jag hör, att farbror Anders är uppe,
och jag går in för att be honom spela.
På farstubron hör jag ännu vildsvanornas
sång utifrån fjärdarna.
Det är mörkt i stugan. Glöd
glimmar i spiselvrån.
Mor Kristin tänder en brasa i
kammarens stora spis, och farbror Anders
stämmer fiolen.
Han spelar. Elden flammar röd.
Skenet står fladdrande grant i de nattblå
rutorna.
Det är danser och brudmarscher han
kan, som gått från far till son i släktled
hos de gamle. Där äro starka och
takt-fasta melodier, fulla af stormande
lifsglädje, ståtliga och festglada som
målningarna på skåp och kistor, där komma
prunkande och pråliga, fulla af bondskryt
och fåfänga, granna matstycken, där man
mellan tonerna tycker sig förnimma klang
af glas och silfverbägare.
Där komma långsamma, nigande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
