Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige. Af Wilhelm Peterson-Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NIBELUNGENS RING»
233
repertoar icke blott i hufvudstäderna, på
hofteatrarna och i landets stora, rika
affärscentra utan äfven på blygsammare
»Stadt-teatrar». Ja, utom landets gränser, i
Amerika, i London, Paris, Italien, Ryssland,
Skandinavien har hela cykeln eller delar
däraf gifvits som vanliga
operaföreställningar af gasterande eller inhemska sällskap,
med mer eller mindre svag ensemble, på
originalspråket eller i tvifvelaktiga
öfversättningar, meri alltid med större eller
mindre åsidosättande af de betingelser
diktar-komponisten själf uppställt för ett stilenligt
och pietetsfullt återgifvande. Och likväl ha
dessa uppföranden väckt sensation, fängslat
publikens intresse, ja mångenstädes lockat
den tillbaka eller, hvad bättre är, förmått
mången åhörare att besöka de tyska
mönsterföreställningarna i Bayreuth och
Munchen. Orsaken låg till en början
naturligtvis i den nyfikenhet, som Wagners namn
och den strid han kämpade väckte i hela
den bildade världen. Det var på den
Angelo Neumann byggde, när han efter
de första Bayreuthfestspelen 1876 —
hvilka tack vare den tyska pressens
oförstånd och hätskhet hade företagets
finansiella * ruin till närmaste följd —
öfvertog en del af framställartruppen och
dekorationerna och gaf sig ut på sin märkliga
Europaturné. Hade verket ej förmått väcka
mer än nyfikenhet, så hade det hela dock
snart varit bortsopadt af tidens vindar.
Nu visade det sig emellertid, att denna
gigantiska scendikt i ord och toner, trots allt
hvad den själf innehåller af tröttande längd
och oklarhet, trots alla svagheter, som
vidlådde det ofullkomliga, stympade och på
sätt och vis improviserade återgifvandet,
likväl utöfvade en starkt attraherande och
suggestiv verkan på fördomsfria, någorlunda
fantasibegåfvade åskådare och åhörare.
Det första svenska framförandet af hela
»Nibelungens ring» på K. teatern i
Stockholm har endast på nytt bekräftat denna
redan många gånger bekräftade iakttagelse.
Någon egentlig rusning till biljettluckan har
visserligen aldrig konstaterats hos oss, för
hvar gång någon af dess delar, under de
tolf år inöfvandet kräft, upptagits på
repertoaren. leke ens den stora afslutningen
»Ragnarök», teaterns enda stora nyhet för
arbetsåret, har i det fallet utgjort något
undantag. Men det torde ända vara
oomtvistligt, att det enastående och fullkomligt
, HERR BRIESEMEISTER SOM LOGE I
»RHENGULDET».
hvarje motstycke saknande verket genom
det nu möjliggjorda och förverkligade
cykeluppförandet i kort följd på ett helt
annat sätt brännt sig in i den Stockholmska
operapublikens medvetande än hvad de
enskilda delarna någonsin förmått.
Medges måste, att denna publik haft god tid
att förbereda sig. Men så är också
stämningen och förståelsen nu en vida
varmare och värdefullare än för tolf år sedan,
då »Valkyrian» i november 1895 först gaf
svenska åhörare en scenisk proibit af
»Ringen», sex år senare följd af den egentliga
inledningen »Rhenguldet», 1905 af
»Siegfried» och nu af »Ragnarök»
(Götterdäm-merung).
En redogörelse lör händelse- och
tankeinnehållet i »Nibelungens ring» kan i
våra dagar knappast anses nödvändig. Dels
har en hel speciallitteratur arbetat för att
sprida kunskap därom, dels grundar sig
dikten på myt- och sagostoff, om hvilket de
flesta bildade nutidsmänniskor, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
