Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige. Af Wilhelm Peterson-Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 WILHELM PETERSON-BERGER
Vff*;
-4
T
HERR FORSSELI, SOM WOTAN I
»VALKYRIAN».
i germanska länder, ha någon aning. Så
som Wagner behandlat detta stoff skulle en
dylik redogörelse för öfrigt nästan bli
liktydig med en framställning af hela
innehållet i den äldre Eddan och i den tyska
Nibelungenlied. Den snabbaste
orienteringen, och den enda för vårt ändamål
behöfliga, får man genom en blick på verkets
genesis, dess utvecklingsgång från första
ingifvelse till fullbordadt konstnärligt faktum.
Som bekant gruppera sig vid en sådan
blick verkets delar i omvänd ordning: till
idén är »Ragnarök» äldst och »Rhenguldet»
yngst. Följande den tyska nyromantikens
uppslag hade W7agner redan i
»Tannhäuser» och »Lohengrin» format storslaget
verkningsfulla musikdramer af germanska
eller keltogermanska sagor, som redan fått
en episk utformning i medeltidens
fornhögtyska litteratur. Han beredde sig nu att
göra detsamma med stoffet i
»Nibelungenlied» och skapade texten, och antagligen
äfven en del musik, till ett drama, som skulle
bära namnet »Siegfrieds död». Men de
studier han därvid företog i de med
Nibelungenlied besläktade nordiska myterna
och sagorna icke blott tillförde hans
diktar-fantasi en hel mängd tacksamt nytt stoff,
som endast med svårighet lät sig intvingas
i det tilltänkta dramats exposé och
förhistoria — denna är också i »Siegfrieds död»
i själfva verket fördelad på alla tre akterna
— utan äfven gaf honom en djupare och
vidare syn på de psykologiska och etiska
problem, som dessa myter och sagor i naiv
bildlig form tycktes vilja exemplifiera. Så
vaknade tanken på en stor trilogi, en
modern motsvarighet till Aischylos’
cykeldramer, i hvilken allt det i »Siegfrieds död»
som förhistoria berättade skulle framställas
som omedelbar dramatisk handling.
Hjälten i detta stora drama blef icke längre
Siegfried, utan dennes ättfader Wotan
(Odin), den poetiska bilden för
människoandens högsta, djupaste sträfvanden i hans
hittills mäktigaste mandomsanammelser.
Fullt utförd blef denna trilogi en
dikt om maktåtråns och bragdlystnadens
tragik. Världsherraväldet, symboliseradt
af ett dvärgasmide, Nibelungen Alberiks
ring, blir från ett visst ögonblick det enda
målet för Wotans alla önskningar, men för
att nå detta binder han sig så småningom
i bojor så tunga, skapar han åt sig
själskval så bittra, att ett omslag inträder: den
makt han ej kunnat nå, äcklar honom,
minnet af de svek, till hvilka den lockat
honom, vill icke vika, endast växa —
maktbegäret förvandlas till sist i sin
starkast, tänkbara motsats, längtan till
förintelsen. En enda oro gör honom numera
denna makt: att den, innan han själf nått
slutet, kan återvinnas af sin skapare,
svart-alfen Alberik, att ljusalferna, gudarna,
kunna bli öfvervunna af det mörka Nifelhems
söner. Men under tiden rulla de
händelsekedjor ostördt ut sig, som han under sin
maktåtrås tid länkat och satt i rörelse för
att vinna sitt dåvarande mål — själf kan
han nu endast som rastlös vandrare
genomströfva hela skeendets och vetandets värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
