Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige. Af Wilhelm Peterson-Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
WILHELM PETERSON-BERGER
Fot. Dahllöf.
FRU JUNGSTEDT-REUTERSVÄRD SOM
FRICKA I »VALKYRIAN».
idealitetslösa, af viljan till makt. Denna
af Nietzsche skapade formel är i långt
högre grad är den Schopenhauerska
filosofiens fundamentalsatser lämpad att tjäna
som nyckel till tankeinnehållet i Wagners
verk. Om ett inflytande från
Schopenhauer icke alldeles kan förnekas i
textbokens slutliga affattning, så förefaller
det dock onödigt att fästa den vikt därvid,
som en del Wagnerkritiker gjort*,
pessimismen i »Nibelungens ring» är i själfva
grunden densamma som de nordiska myternas
och sagornas med deras ständigt vakna
och lurande undertanke på döden och
förgängelsen. Endast formuleringen är en
annan, tysk-filosofisk. Ty att Wagner, om
än med orätt, blifvit ansedd som ett slags
diktande och komponerande filosof, beror
endast på hans egendomliga
kompositionssätt i ord och toner.
Här ha vi berört den punkt, från
hvilken verkets konstnärliga förtjänster och
svagheter utstråla som radier. Här förena
sig de stora, vid allt konstskapande
verksamma krafterna, inspiration och reflexion,
den drifvande och den hämmande. Ty den
oerhörda inspirationselden i Wagners
alstring har till motvikt en böjelse för
tankeverksamhet, helst af syntetisk,
sammanfattande art, som i vissa ögonblick rent af
blir en öfvervikt. Ingenstädes märkes detta
så tydligt som i »Nibelungens ring». I
nästan allt hvad Wotan har att säga,
liksom på en del andra ställen, har man en
mer eller mindre stark förnimmelse af
osmält tankestoff, intellektuel myttolkning,
modern lekmannafilosofi, som icke löst sig
i diktens gjutdeglar och blifvit ett med
den öfriga massan; elden har icke alltid
varit nog stark. Af samma orsak faller
på de flesta af de fyra dramernas
handlande personer i vissa ögonblick ett lätt
skimmer af liflös allegori. Det är
nämligen icke nog med att nästan alla dessa
personer äro fränder och ättlingar till Wotan
eller Alberik, några af dem äro och
betecknas uttryckligen såsom funktioner af
Wotans själ. Hufvudpersonen i första
»dagens» drama, Brynhild, är sålunda icke
blott Wotans dotter med valan som de
öfriga valkyriorna, hon är äfven hans vilja.
Och Siegfried, de båda sista »dagarnas»
hufvudgestalt, är Wotans sonson och »tanke»,
d. v. s. väl icke hans tänkande i
allmänhet, men i alla fall ett sista resultat af
detta tänkande, den frie hjälten, hvars
människoblifvande han förberedt genom att
skaffa sig afkomlingar bland människorna,
tvillingparet Siegmund och Sieglinde. Äfven
Loge, denna originella och genialt
verkande gestalt, kan knappast fattas
annorlunda än som en sida af Wotans eget
väsen. En motbild till Siegfried som Wotans
tanke utgör Hagen, Alberiks son med en
jordisk kvinna, aflad utan kärlek, endast
för att likt Siegfried bli ett redskap i
kampen om ringen. Han är Alberiks »tanke».
En annan yttring af diktarens starka
reflexionsverksamhet är den noggrannhet
och omsorg, hvarmed han sökt bringa
det oerhörda stoffets alla detaljer i direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
