Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - "Nibelungens ring" och dess första framförande i Sverige. Af Wilhelm Peterson-Berger. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NIBELUNGENS RING»
237
samband med hvarandra. Allting betyder
eller syftar på någonting annat,
efterföljande eller föregående. Den konstnärligt och
speciellt dramatiskt berättigade
hushållningen med motiv, för öfrigt karaktäristisk
just för Wagner, har här antagit nästan
pedantiska former. När Alberik visar
trollhjälmens egenskaper genom att
förvandla sig till en stor, slingrande orm,
ljuder i orkestern Fafners drakmotiv,
ehuru denna orm — Gjellerups ohållbara
resonnemang till trots — icke har det
minsta att göra med draken i »Siegfried».
När Siegfried slagit sönder Wotans spjut,
samlar denne omsorgsfullt upp spillrorna
— hvarför? Naturligtvis för att, när
stunden är kommen, doppa dem i Loges eld
och sedan med dem antända världsbålet.
Ingenting bör få förfaras. Och hvad
består världsbålet af? Naturligtvis af
världsasken Yggdrasil, som Wotan låtit fälla och
hugga till ved* denna har han sedan låtit
stapla upp rundt Valhalls borg.
Trots denna sträfvan till yttersta
detaljsammanhang innehåller dikten många och
delvis olösliga motsägelser. Fastän ringen
skänker omätlig makt åt den som bär och
förstår att använda den, kan Alberik icke
reda sig mot Wotan och Loge, när de vilja
aftvinga honom hans klenod. Rhenfloden,
som i förspelet är en mytisk flod, vid
hvilken Valhalls borg ligger och mellan
hvars stränder regnbågens bro är spänd, blir
i »Ragnarök» till den geografiska tyska
floden Rhen, i hvars vågor Rhendöttrarna dock
fortfarande simma och sjunga. Om det
åtminstone i det sista dramat antyddes, att
Valhall låge uppe bland fjällen närmare
flodens källor, i ett slags sagolikt fjärran,
så blefve förvandlingen poetiskt begriplig,
ja, rent af öfverensstämmande med verkets
allmänna idé. Wotan framställes redan i
»Rhenguldet» som enögd-, här får man
af honom själf veta, att han med det
andra ögat köpt sig Fricka till gemål. I
nornornas inledningssång till »Ragnarök»
heter det emellertid i öfverensstämmelse med
den fornordiska myten, att Wotan gifvit
ögat i pant för en dryck ur vishetsbrunnen.
I »Siegfried» förklarar Wotan själf, i scenen
med sonsonen, att hans andra öga är
solen, ljuskällan, som sätter den unge i stånd
att se den gamles enögdhet. Hvad skall
man tro?
Det märkligaste är dock att denna re-
Fot. Atelier Jæger.
HERR WALLGREN SOM VANDRAREN I
»SIEGFRIED».
fiexionsverksamhet icke kunnat hindra den
konstlade och odramatiska användningen af
en trolldryck som hufvudmotiv vid
knytandet af slutdramats konflikt. När
Siegfried kommer till Gibichungarnas hof får
han genom Hagens tillskyndan en dryck
att tömma, som ögonblickligen utplånar
hans minne af den älskade Brynhild så
totalt, att han icke känner igen henne, när
de efter endast en dags skilsmässa åter
råkas. Om man på detta sätt får efter
godtycke släcka och väcka de handlande
personernas minnen och känslor, kan
naturligtvis en högst underbar dramatik
komma till stånd, hvars verkan torde kunna
göras ännu mer pikant, om man lagar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
