Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Herkules vid skiljevägen. Af Antonio Beltramelli. Öfversättning från italienskan af A. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERKULES VID SKILJEVÄGEN 337
Republik var redan ett föråldradt
statsskick, och denna regeringsform hade
dessutom visat sig vara olämplig; att
försöka en modernisering däraf var så
godt som en omöjlighet; man kan
verkligen inte förvandla en cylinderhatt till
en frygisk mössa.
Och nu föddes honom hans andra
dotter, just när han stod i begrepp att
anmoda det socialistiska partiet att
högtidligt uppta honom bland de
kämpande leden. Detta högtidliga ögonblick
måste hugfästas inom hans närmaste
krets. Efter att länge ha sökt efter ett
passande namn åt den nyfödda — på
grund af den lillas kön, kunde han ju
inte kalla henne Proletär — hade han
ändtligen bestämt sig för Plebe, och valet
af detta namn gaf anledning till
partivännernas högsta belåtenhet.
Sedan sexton år tillbaka undervisade
Brutus Marini den lilla stadens
uppväxande släkte i den svåra räkne-, läse- och
lefnadskonsten. Sedan sexton år
tillbaka förberedde han den nya
generationen till de stora händelser, till de
genomgripande förändringar, som
förestodo, men som icke skulle kunna ske
förutan ett utveckladt släkte, ett släkte, som
vore fullt medvetet om sin styrka och
sina rättigheter. Ännu så länge hade
han fått nöja sig med tämligen
elementära begrepp om medborgarplikter hos
sina elever, såsom till exempel att icke
spotta hvarandra i ansiktet, att icke peta
näsan eller utbyta benämningar af oxe,
svin, kreatur ete. Vördnaden för allt
mänskligt skulle vara stor, och
individens rätt icke trampas under fötterna.
Denna sista sats betonade han starkt
och så ofta som möjligt, hvilket ju var
värdt allt beröm.
Denna sin uppgift af reformator hade
kommit honom att stiga i människors
aktning; heller icke försummade Brutus
Marini att påvisa sitt höga värde.
Ord och Bild, 16:e årg.
— Den förståndige landtmannen ser
till, att ett träd växer i höjden! Jag
förbereder framtidens samvete. Hvem har
väl hittills hållit läraryrket i tillbörlig
ära? Vi lärare ha knappast ansetts för
mer än ammor; nej, icke ens för så
mycket. Som om vi icke representerade
någonting oändligt mycket större! Vi äro
principen. Folket går genom våra
händer, och ve utsugarna!
Brutus Marini var en vilja, Brutus
Marini var en talare. Endera dagen
skulle han måhända äfven vara
borgmästare, icke blott lärare. Ja, detta
måste inträffa, ty då Brutus Marini talade,
lyssnade hela den lilla stadens
befolkning i darrande fruktan.
På så sätt förflöt det ena året efter
det andra, och Plebe växte upp till ett
vackert barn. Ytterligare några år, och
hon stod där som en blomstrande ungmö.
Signora Eulalia hade de första åren
försökt uppfostra dottern enligt sina
religiösa bud och läror, men snart nog
hade hon blifvit nödgad att helt lämna
Plebes andliga utveckling åt sin herre
och husbonde. Och denne gaf dagliga
prof på sitt vetande, sin erfarenhet och
auktoritet. leke desto mindre förblef
Plebe glad och upptågslysten. Hon
delade nämligen många sina
medmänniskors lyckliga egenskap: oförstående
inför allvarliga ting. Hennes ungdom var
henne nog, det var henne nog att veta
sig vacker och beundrad. Som hennes
kvinnliga fåfänga blifvit tillfredsställd,
lämnade hon studier och ideella syften
åt sitt värde.
När hon ännu var barn — i
stället för att läsa de läxor hennes fader
lade framför henne, sägande: Flicka, här
finner du lifvets mening, läs och lär! —
sprang hon sin väg för att skjuta med
ärtbössa tillsammans med sina
lekkamrater. Och när hon sedan blef stor!
allt detta prat, alla dessa långrandiga
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
