Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En syn. Af Gunnar Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SYN
Af GUNNAR HALLSTRÖA
Vakande såg jag i natten en syn,
såg jag ett haf underligt brusande,
ej vatten, ej vind,
ett människohaf i breda vågor gående,
tungt och mäktigt hvälfvande
sin bränning med dån
mot osynlig strand.
Längst ned i vågdalarna
lågo de dödas
hvitnande ben och multnande stoft,
men när vågorna häfde sig,
höjdes och fylldes stoftet allt mera af lif,
blef till människor åter,
växte och blomstrade
i böljornas toppar,
åldrades, dog
och förändrades nedåt igen,
multnande i vågdalarna.
Människovågorna stego och föllo
i en sällsam grynings svaga skimmer
med dån och sång,
med sorlande skratt och förtviflans rop.
Nakna kroppar vredo sig i kamp och i
kärlek.
Blodrödt var vågornas skum.
Långsamt och tungt de stego och föllo
— och dock!
Knappt hunno ynglings och ungmös
blickar mötas,
knappast gladde sig rosiga lemmars
fägring,
knappt hunno man och kvinna famna
hvarandra,
deras ögon spegla morgonens glans,
förrän de åldrades,
sjönko, förvandlades.
Hufvud, som kämpat och tänkt, föllo
bleka tillbaka,
hjässorna brusto till fuktigt stoft;
händer, som smekt,
stelnade kalla,
svunno i vågdalens mörker
nedåt i djupet till stoft. — —
Hvarifrån komma de? Hvart vandra de
hän?»
frågade jag i daggryningen.
»Hvarifrån komma vi? Hvart vandra
vi hän?
sorlade människohafvet.
En glimmande dag bröt in!
En sol steg röd öfver hafvet.
Ett ögonblick
dånande bränning brann i förklaradt sken.
Knappast ett ögonblick
fylldes min själ af ett aningens ljus
som i en dröm, förrän
ljuset och synen i dunkel och natt
försvann.
Mörker omkring mig igen!
Dånet och sorlet förnimmer jag än.
Pulsarna bulta och brinna.
Sömnlösa tankar i vågor gå — — —
Sjönk jag från vetandets höjd?
Sjönk jag från sinnenas blomning?
Sjönk jag i vågdalen ner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
