Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Boströms religionsfilosofi. Af Allen Vannérus - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
461
ning, hvilken följaktligen har att vara ett
slags det materielt-andligas dubbelteori.
Detta är ock den ofvan nämnda Euckens
åsikt. Står Boström före denne i
metafysisk utprägling af sin världsåskådning,
står däremot denne före Boström i allsidigt
hänsynstagande till de motsättningar, af
hvilka världen är full. Dessa låta sig icke
upphäfvas genom idealistiska skenargument,
utan måste fastmer upptagas i den
definitiva världsåsikten som uttryck för
verkligheten sådan den, ur en synpunkt, är.
Det blir tvifvelsutan för mycket af idealistisk
skönmålning i den filosofi, hvilken så föga
afspeglar den objektiva naturalismen i
världen, som den boströmska. Denna
naturalism bildar, äfven den, en väsentlig sida
hos verkligheten.
En älsklingstanke, som lektor Keijser
hyser, är att Boström, hans filosofi och skola en
gång må göras till föremål för en stor historisk
monografi. leke utan syfte att i sin mån
främja denna plan har han bifogat texten
Bengt Lidforss: Fragment och miniatyrer. —
Socialistisk journalistik. Alb. Bonniers förlag.
If^&^^mM liberalismen af ålder varit
an-Wl y|| sedd som upplyst och
konserva-I V/ J tismen som moraliskt betryggande,
KS^&zy) har socialismen i stället gett sina
anhängare en viss air af adel röfvare, som
visserligen är föga tjänlig vid
professorsutnämningar men då det gäller spridningen
af en bok, torde vara det i betydligt högre
grad än de andra, aktade egenskaperna.
Det förstås att oädla röfvare — här
närmast anarkisterna — äro ännu intressantare,
och i själfva verket kan en Hinke
Bergegren inom svenska öfverklassen fröjda sig
åt en vida större popularitet än man
officiellt vill kännas vid. Dessutom lär Bengt
Lidforss, hur retsam han än kan vara, i
längden befinnas föga gifvande i fråga om
vare sig det personligt pikanta eller det
paradoxa. Också har det, när detta
skrifves, i pressen varit förvånande tyst om
hans sista bok.
Oläst har den dock knappast blifvit.
Det finns hos oss flere utsöktare stilister
än Bengt Lidforss men ingen hvars språk
i sådan grad förenar skärpa, klarhet och
en mängd, stundom ganska långa
kommentarier. Dessa äro naturligtvis af icke ringa
värde, då Keijser är en erkänd auktoritet i
fråga om allt, som rör Boström. Det kan
emellertid ifrågasättas, om dessa icke
lämpligare placerats efter hela texten, t. ex.
strax före bilagorna — sådana finnas ock*.
Nu blir själfva den boströmska
framställningen så omgifven af accessoarer, att man
aldrig får vara så att säga ensam med
mästaren. Än är det Keijser, än Edfeldt,
än den, än den, som träder fram och
interfolierar med något yttrande. Detta
dialogiska element minskar ju icke det sakliga
värdet af arbetet, men nog hindrar det
läsaren att erhålla en samlad och enhetlig
Boströmsstämning.
Vi afvakta icke utan spänning
fortsättningen af Keijsers publikation, ty i denna
kommer väl Boströms metafysik att bli
föremål för en ingående framställning med ty
åtföljande värdefull kommentar af den högt
förtjänte utgifvaren.
ledighet. Det är en stil som är svår att
karaktärisera, därför att den är nästan
fullständigt fri från alla egendomligare
karaktäri-stika. Den utgör ett kraftigt vittnesbörd
om hvad naturvetenskapen i vår tid, då
det klassiska stilidealet föråldrats och dess
målsmän saknat kraft att nydana det på
gammal grund, betydt för den nästan till
lifvet hotade stilkänslan. Naturvetenskapen
har lärt att skrifva rakt på sak — hvilket
också utgjorde den äkta klassiska stilens
första grundsats. Den andra, nyanseringen,
och den tredje, traditionens vard, har den ej
i lika grad mäktat, och naturligtvis är detta
ännu mindre fallet med Bengt Lidforss’
andra stilkälla, den moderna tidningsstilen,
ehuru äfven den i sin drifnaste form ej är
att helt förakta.
För denne författare synas orden
komma och sammanfoga sig alldeles af sig
själfva. Talar han naturvetenskap, blir han,
utan att låta märka sin sträfvan efter
klarhet, så klar att man får allvarliga farhågor
* Den värdefullaste bland dessa torde vara den,
i hvilken Keijser redogör för »Boströms uppfattning
af Kristus».
UR BOKMARKNADEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
