Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden. Af Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Ek Hn
för hans vetenskapliga rykte i Sverige. Vill
han skrifva ästetiskt, väljer han de vackra
ord som äro vanligast och ligga närmast
men låter aldrig platt. Mest fängslar
kvickheten. Man tänker dock knappast på att
beundra dess formella elegans, intresset
upptas helt och hållet af dess innehåll. Ty den
är ej själfändamal utan ett vapen afsedt
att såra. Bengt Lidforss är krigare från
hjässan till fotabjället, en krigare som älskar
anfallet men helt saknar svaghetens
kännemärke att bli försagd då han anfalles själf.
Kanske än beundransvärdare är hans
förmåga att ordna sitt stoff. Siffror
beteckna hos honom ej en tråkig hvilopunkt
i resonnemanget utan dess mest fängslande
del. Allt han omtalar är antingen roande
— man läse i första boken »I Bodenbach»,
i den andra »En förolyckad filosof» —
eller led i striden för den religiösa och
politiska världsåskådningen, led af
bevisning eller hänsynslöst hån. Hans
litteraturkunskap är för en naturvetenskapsman
förvånande — hur många sådana ha vid sidan
om ingående sociala studier och varma
äste-tiska intressen gett sig tid att läsa en bok
som Harnacks Mission und Ausbreitung des
Christentums. Därtill kan Bengt Lidforss
referera och vid behof referera så att, när
det gäller motståndare,, vederläggningen
blir öfverflödig. Prof. Fahlbeck kan ej klaga
öfver förfalskning men blir knappast glad
till sinnes, när han i »En ståndsmässig
lösning af arbetarfrågan»* ser sin framställning
af allmänhetens förtjänst om den sociala
frågan återgifven så: I Tyskland har den
ora allmänheten grundat en förening för
socialpolitik, — — — i England »Fabian
Society», i Sverige »Social Tidskrift» —
Hvar och en med någon erfarenhet erinrar
sig därvid genast, att dessa företag
åtminstone vid starten af den stora allmänheten
betraktas som förelöpare till det stora
fördärfvet.
I dessa dagar, då flertalet medborgare
skrifvit något och hvar och en som det
gjort kallas intelligent, är det verkligen
ledsamt att behöfva använda sagda epitet på
Bengt Lidforss. Eljes är just detta med
sin intellektualistiska, sin smidigt
intellek-tualistiska färg det för hans begåfning mest
betecknande. Om man frånser de
naturvetenskapliga uppsatserna, rör sig ju hans
* Socialistisk journalistik.
alstring på områden, där han omöjligen kan
ha tid till själfständig vetenskaplig forskning,
och följaktligen blir det den kritiska sidan
af hans intelligens som här mest
framträder. Hans synpunkter äro helt
förstånds-mässiga men i sann mening. Hans kritik
är ingen skenkritik till förmån för en viss
okritiskt trodd åskådning, det visas bäst af
att han med mycket lugn är både
darwi-nist och socialist (se »Darwinism och
socialvetenskap»*). Ej häller är den en
allmän obenägenhet mot nya och djärfva
tankar, det synes på det sympatiska erkännande
han ger Metschnikoffs hymn till
vetenskapens framtidsmakt att lyckliggöra
»Vetenskapens evangelium»: han anmärker blott,
att olyckan visst ej är försvunnen med
sjukdom och fruktan för döden. Slutligen
rymmer hans temperament ett odladt ästetiskt
sinne, som lärde honom att uppskatta
Vilhelm Ekelund** — hvarvid dock bådas
skånska börd kom honom till hjälp — medan
ännu Upp-Sveriges poeter och höglitteräre
kritici täflade i oförstånd.
Bengt Lidforss’ essayistiska begränsning
förklaras dels af böckernas yttre karaktär.
De äro samlingar af journalistiska
uppsatser och kunna därför omöjligen vara
djupgående. Gentemot de naturvetenskapliga
kåserierna förstummas visserligen
lekmannens kritik i beundran. De tyska bilderna
åter kunna ju ej innehålla mer än några
ledigt tillsvängda yttre konturer och några
träffande omdömen af en intelligent resande,
hvilkens totaluppfattning om Tyskland
förefaller ordentligt grundad (se »Tyskfiendtliga
fördomar»*) men hvilkens uttalanden i
enskildheter ej kunna ha så stor räckvidd.
Hans uppsatser i politiska och andra ämnen
äro, som sagdt, uttalanden om
dagshändelser eller kritiska referat ledsagade af
anmärkningar, som i de flesta fall synas mig
träffa mål men ej ha plats att svälla ut
till någon själfständig kritisk, än mindre
positiv undersökning.
Men härtill kommer ock en afgjord
författarlynnets begränsning. Så litet
ensidig hans uppfattning är, saknar den väl
mycket af den intuition, den känslighet för
individuella drag och skiftningar, som endast
fantasien kan förläna intelligensen. Han
anmärker själf i fråga om Vilh. Ekelund,
* Socialistisk journalistik.
** Fragment och miniatyrer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
