Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - »Den blåögda». Tegnérs och Brinkmans huldgudinna. Af E. Wrangel. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»den blåögda»
521
Det Wijkska huset.
NORRA OCH SÖDRA HAMNGATORNA I GÖTEBORG PÅ 183O-TALET.
ditt lifs bestämmelse! — — —
När månen skiner öfver Bokedal,
en himmelsk saga med sin längtans kval,
hvad sorla vattnen då, hvad sorla träden,
hvad är väl meningen i vakans kväden?
Ack, kärlek, kärlek enda order är
till lifvets gåta. Skapelsens rnystér
förklarar hon och, tro mig, hon allena,
den gudaburna, himmelska och rena.
Haf därför mod att älska — — —
Säg ej att denna kärlek är ett brott:
det brottet hafva gudarne begått,
de glada gudarne från Rom och Hellas,
de stora männens gudar och de sällas,
och deras namn stå kvar i minnets sal,
när ingen vet om oss med all vår munkmoral.
Dikten framlämnades icke förr än
följande år, då Tegnér gjorde ett kort
besök i Göteborg och väl på Bokedal
omtalat den. Han skickade då ut den
till Hilda Wijk med dessa ord: »De
omnämnda rimmen medfölja. Läs och
begrunda och förlåt din stackars Es.
Tegnér». Den passionerade stämningen
hade längesedan försvunnit. Men deras
olika ställning i lifvet, deras olika sätt
att känna sysselsatte honom ofta, och
han skildrade detta i ett bref af den 8
januari 1839 med bland annat dessa
ord:
Genom ett särskildt gynnande öde är den
skönaste och ädlaste kvinna i Sverige äfven den
lyckligaste. Ung, skön, frisk, rik, huslig
därjämte och med öppet sinne både för naturens
och konstens skönhet.. . Älskade Hilda, hvad
kan jag önska dig bättre och härligare? En
enda sak torde väl ännu fattas dig i lifvets
högsta lycksalighet; men jag bör vara billig
och erkänna att det gifves två slags kärlek.
Den ena är liljehvit, oskuldsfull, lugnare, om
också litet kallare än den andra, som är
rosenröd, tar hela människans väsende i anspråk och
ej räknar så noga om han äfven skulle vända
upp och ner på lifvets vanliga och borgerliga
förhållanden. Han har visserligen sina
bekymmersamma, ja sorgliga stunder; men så är också
hans svärmande förtjusning något värd,ja
egenteligen mest värd af allt här i lifvet . . . När du
lefver idyller, så lefver han idel dityramber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
