Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hvad prenumeranterna svarade. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6yo
KARL WÅHLIN
till svenskarnas insatser i det allmänna
kulturarbetet under nuvarande och flydda tider.
Af denna grunduppfattning följer då, att det
alls icke kan bli tal om någon »ungefärligen rätt
vis proportion» mellan bidragen från de olika
skandinaviska länderna. Danska eller norska bidrag
böra hell enkelt endast undantagsvis förekomma,
nämligen då de afhandla ämnen, som för en svensk
läsekrets äga aktualitetens eller särskildt historiskt
intresse. Det bör, med andra ord, åt de danska
och norska bidragen ej beredas större utrymme i
tidskriften, än som kan upplåtas åt liknande ämnen
berörande de icke-skandinaviska kulturfolken.*
Särskilda filialredaktioner i Köbenhavn och Kristiania
bli naturligtvis under sådana förhållanden
obehöfliga
Däremot gäller motsatsen om filialen i
Helsingfors. Det föreligger här för »Ord och Bild»
en vacker uppgift, den att i sin mån bidraga att
underhålla och stärka sambandet mellan den
svenska kulturen i Finland och moderlandet.
Från samma synpunkt vore det också
tilltalande, om tidskriften kunde knyta förbindelse med
den svenska kultur, som slagit rot på andra sidan
Atlanten, där säkerligen litterära och konstnärliga
värden finnas att tillvarataga, som kunna påräkna
intresse hos tidskriftens inhemska läsekrets, liksom
tidskriften själf väl torde ha utsikt att leta sig väg
till åtskilliga svenska hem därute.
Beträffande den andra frågan anser
undertecknad, att skall en uppsats af framstående dansk
eller norsk författare införas i tidskriften, ingen
tvekan borde råda därom att den bör gifvas i
original och icke i öfversättning.
Nära öfverensstämmande med detta
uttalande äro yttranden af kronofogden G.
Odencrantz (Vimmerby) och docenten d:r
Magnus Möllek (Saltsjöbaden). Äfven de
yrka på att danska och norska bidrag
endast undantagsvis må förekomma men att
de då »natui ligtvis tryckas på
originalspråken, som ju hvarje bildad svensk förstår»
(d:r M). Hr Odencrantz vänder sig
särskildt emot de aktuella öfversikterna öfver
litteratur, teater cch musik. »För
betydande kritiker och granskningar af
verkligt framstående litteraturalster af
bestående värde bör helt visst intresse kunna
påräknas. Men det kan nog ej rimligtvis
kräfvas, att tidskriften skall ägna sin
uppmärksamhet åt en hel del dansk
dagslitteratur, som ej har utsikt att lämna något
vidare spår efter sig. Att förhållandet är
helt olika beträffande den svenska
litteraturen, är tydligt. Tidskriften är ju dock
* Bidragen af detta slag omfatta i den
löpande årgången 104 sidor, mol 100 sidor danska
bidrag (något norskt bidrag finns icke i denna
årgång). Uppsatserna i ämnen rörande de
ickeskandinaviska kulturländerna hafva alltid upptagit
större omfång än de danska och norska.
Red.
svensk och bör såsom sådan beträffande
den svenska litteraturen sysselsätta sig
äfven und dii minores.»
Flertalet af insändare på denna sidan
yrka emellertid att »bidrag från
grannländerna hädanefter borde införas endast i
samma utsträckning som dylika af
utländska författare och då öfversatta».
I vissa fall gäller oppositionen enstaka
bidrag. Sålunda skrifver förste
stadsläkaren i Södertelje, d:r Vilhelm Sjögren:
»Hvarför kunde ej Carlsbergs glyptotek ha
fått skildras af en svenskr Säkerligen
skulle man med långt . större behållning
ha läst en landsmans goda skildring
däraf, sedd ur svensk synpunktp), än denna
danska.» — Orsaken var att en af de
män, som mest tagit del i skapandet och
det vetenskapliga bearbetandet af denna
samling, den framstående egyptologen
professor Valdemar Schmidt, befanns villig
att utarbeta dessa artiklar, att vi voro säkra
på att i dem erbjuda våra läsare en
pålitlig och värdefull orientering i glyptoteket,
som besökes af de flesta svenska
resande i Köpenhamn, och att våra egna
vetenskapsmän på detta område säkerligen icke
varit i tillfälle att ägna dessa samlingar
ett så noggrant och ingående studium
som professor S., — med ett ord, att vi i
detta som i andra ämnen ville bjuda på
det bästa som stod att erhålla.
Icke mindre än tre insändare fråga
huru vi kunnat intaga något så
underhaltigt som Hjalmar Bergströms figurstudie
»Af en Arkivgranskers Optegnelser». Af
sammanhanget framgår emellertid att den
lömska satiren i skildringen alldeles
undgått dem. Vi rekommendera därför
novellen till förnyadt genomläsande.
Bergmästaren Felix Hoppe i
Helsingborg skrifver bl. a : »Låt den flerfaldigt
utdömda skandinavismen en gång för alla
falla. Arbeta i stället oförtrutet på att
allt svenskt må ännu en gång komma till
heders och Sverige såsom förr taga
ledningen i norden». — Ja, det är ju detta
vi i vår ringhet försökt att göra på
tidskriftsområdet, liksom — för att åberopa
ett vida större verk — Artur
Hazelius-gjorde det, då han, i stället för att nöja
sig med att göra ett svenskt museum,
skapade Nordiska museet och med detta
in-förlifvade betydande norska och danska,
samlingar. — För öfrigt, om Sverige skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
