Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Hvad prenumeranterna svarade. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
»taga ledningen i norden», förutsattes väl
anslutning från Norge och Danmark, och
hvad vore detta annat än skandinavism?
* *
*
Vi öfvergå nu till dem som förfäkta
den nuvarande ordningens upprätthållande
och göra början med följande yttrande af
professor Axel Moberg i Lund:
Hvarför skulle vi beröfva Ord och Bild de
danska och norska bidragen? »Pietetsskäl» och
»estetiska grunder». Jag är tyvärr oförmögen att
diskutera dessa, redan af den grund att jag icke
bakom de orden i detta sammanhanget kan se
något annat än — det tomma intet.
Påtagligare äro däremot de s. k. nationella
synpunkterna. »Vi kunna väl dock hålla en
förstklassig tidskrift utan främmande hjälp?» Visst
kunna vi det. — Och att tidskriften kan undvara
de prenumeranter, som den endast genom dessa
främmande bidrag kan vinna, det betviflar jag icke
heller. Men hufvudsaken är förresten för mig
icke tidskriften såsom affär, för att nu tala kanske
alltför ärligt.
Men hvarför komma i själfva verket dessa
nationella synpunkter till sådan heder just åren
efter 1905? Jag kan icke frigöra mig från den
uppfattningen, att utrensandet af de danska och
norska bidragen i grund och botten skulle vara
något i släkt med en bojkott. Man skall
visserligen säga mig, att det vore en högst meningslös
bojkott, och däri instämmer jag af hjärtans grund.
Men jag skulle ändå i mitt stilla sinne tro på
släktskapen, tilläggande blott att den igångsatts
icke för vinnande af något praktiskt mål, utan af
— förtret! Jag beklagar att behöfva säga, alt jag
t. o. m. tror ett dylikt handlingssätt nationellt
karaktäristiskt för oss. När vi ha gjort en dumhet
ock fått sota för den, så göra vi gärna en till. Vi
dra oss förtretade in i vårt snigelskal för att visa
en förundrad yttervärd, att vi kunna vara oss själfva
nog. Så karske äro vi. Och när vi behöfva ett
stort ord att därmed skyla litenheten, så ha vi ju
alltid att tillgå det gamla programmet att »inom
Sveriges gräns» etc. Men vi förbise lika
regelbundet, att när behofvet af litet motion till sist
tvingar oss att sträcka hufvudet ur skalet, så är
risken för en liknande kalamitet lika stor igen.
Ty skalet har inga fönster, och i vår
själftillräck-lighet ha vi alldeles satt oss öfver att behålla
kontakt med yttervärden.
Det kan nu vara onödigt att resonera om
politik och nationalkaraktär med anledning af Ord
och Bilds norska och danska bidrag. Men vanan
att hålla fönstren öppna kan också vara en
kulturmätare. Och det skulle glädja mig om Er
läsekrets visade sig stå på den nivå, att den ville hålla
synkretsen fri och öppen.
I hvarje fall ger jag mitt votum för den
vidare synkretsen och det nuvarande programmet.
Af tidskriftens medarbetare hafva
signaturen Robinson (kapten U. v. Feilitzen),
professor Esaias Tegnér, fröken Ellen
Key och jur. kand. Tom Forssner uttalat
sig för vårt nu gällande program. Den
sistnämnde skrifver:
Om jag rätt fattat Ord och Bilds
hufvudupp-gift så är den att befästa och fördjupa vårt
svenska kulturmedvetande. Tidskriften skall framför
allt lära oss förstå vår odlings egenart — dess
inre sammanhang såväl som dess yttre afgränsning
mot besläktade kulturer. I denna sin verksamhet
måste den själfklart i främsta rummet ställa svenskt
mot svenskt — nytt mot gammalt och sort mot
sort — men förvisso bör den också ställa svenskt
mot danskt och norskt. Det duger icke att släppa
utvecklingslinjerna, därför att de bukta in på danskt
eller norskt område. Det duger icke att gå förbi
ett nödvändigt jämförelsematerial därför att det är
danskt eller norskt. Skall Ord och Bild helt ut
kunna fylla sin svenska kulturuppgift, måste den
därför innehålla äfven danska och norska bidrag.
Ty sådana kunna på intet sätt ersättas af svenska
uppsatser om danska och norska förhållanden.
Ord och Bilds läsekrets måste ju förutsättas stå så
pass högt, att den vill göra slutsatserna själf. Den
vill väl icke hafva undervisning utan material för
eget tänkande. Men i så fall är det också af
största vikt att materialet är oförfalskadt — det vill i
detta fall säga oöfversatt.
I samma riktning uttala sig
folkskoleläraren Nils Lundahl i Lund, fil. kand.
Sixten Belfrage i Uppsala, herr Thorsten
Laurin i Stockholm m. fl., likaså en finsk
prenumerant.
Äfven om flertalet uttalat sitt gillande
af redaktionens ståndpunkt, och det på
skäl som måste anses synnerligen
beak-tansvärda, är det dock tydligt att en
ansenlig minoritet icke gärna ser norska
och danska bidrag inflyta i Ord och Bild.
Vi hafva vädjat till våra läsare i afsikt att
så vidt möjligt tillmötesgå en mera
enhälligt uttryckt önskan, i hvilkendera
riktningen den än gått. Under närvarande
omständigheter tro vi oss finna den bästa
lösningen på kompromissens väg. Danska
och norska bidrag böra inflyta till högst
1/_io af årgångens omfång. De i detalj
gående aktuella redogörelserna för
litteratur, teater och musik synas lättast kunna
undvaras, helst om utrymme för sådana
kunde beredas i vår dagliga press. Noveller
upptagas endast därest brist på goda
svenska bidrag skulle göra det önskligt. På
detta sätt kunna vi bereda utrymme för några
större artiklar hvarje år, som afhandla ur
vår synpunkt viktiga norska och danska
ämnen. Att dessa ej skola upptaga större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0737.html
