Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rudolf Euckens filosofi. Af Axel Lagerwall. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan en uppfordran till att beslutsamt
bryta med det traditionella och gifna, att
våga göra lifvets mening till ett problem
och till det enda nödvändiga och
afgöran-de problemet.
Man kan icke få en skarpare och
klarare karaktärisering af Euckens filosofi än
den som innehålles i följande ord ur
»Wahrheitsgehalt der Religion»: »Gifves
det en större motsats mellan forntiden och
nutiden, än den, att den förra vid de
viktigaste frågorna trodde sig nära
afslutningen, där för oss målen alltjämt ha ryckt
allt längre undan? Så är rörelsens
hufvud-vinst problemens stegring, allt ofärdigare
synes lifvet. Men hvem har gifvit oss
visshet om, att vår värld bildar ett färdigt
helt och inom sig bär sin fullständiga
förklaring? Om just det vore denna världs
mening att krafterna ordna sig och
motsätta sig hvarandra, att motsatserna vinna
full klarhet? Då vore ju det hela en blott
begynnelse, den liknade expositionen af ett
drama, hvars vidare fortgång för oss förlorar
sig i dunkel, men öfver hvars sista afslutning
religionen icke har något tvifvel. Så komma
vi visserligen icke till något slut, men det
är icke därför förloradt, hvad vi göra.» Det
är nödvändigt att fullt sätta sig in i, hvad
som ligger i dessa ord, för att kunna fatta
och uppskatta Euckens filosofiska arbete.
Eljest förlorar man lätt blicken för det
väsentliga i detta, och man blir besviken
genom att aldrig få positiva svar på lifvets
alla gåtor.
Med öfverlägsen klarhet leder oss
»Ein-fuhrung in eine Philosophie des
Geistes-lebens» fram till samma insikt. Den
filosofiska forskningens uppgift är icke
inlärandet af abstrakta tankar, icke åskådandet af
bilder, som spegla öfverståndna mödor och
strider, utan ett aktivt och beslutsamt
gripande af en position i striden. Eucken
tecknar här de stora rikt- och hufvudlinjerna
uti det världshistoriska arbetet, sådant det
framträder i kulturfolkens sträfvan att ge
lifvet mening och betydelse. Här mötes
man af ett uppstigande andelif, men detta
framträder icke såsom ett färdigt historiskt
resultat utan såsom en uppfordran att
genom egen handling göra det till en ny
verklighet. Endast genom energisk
själf-verksamhet kan man öfvervinna tillvarons
splittring och flackhet, besegra den
omanliga slapphet, som kan slå sig till ro vid
det blott mänskliga lifvets motsägelser.
Filosofiens egentliga uppgift blir att visa
vägen till en det personliga och andliga
lifvets inre koncentration och själfständighet.
Därvid gäller det närmast att bringa till
vetenskaplig klarhet den svåra andliga kr:
i hvilken samtidens kulturlif befinr,gH
Så blir i själfva verket i filosofien
met allt jämt det väsentliga, men
biem, hvilket innehåller en obetiö
ran på lifvets omvandling genon
för ett andligt lifsinnehåll, som en?^ ^
lifvet mening och betydelse. )/?’
En sådan filosofi är till sin grundka*
tär religiös. Äfven om den icke
alltigenom har formen af religionsfilosofi,
betecknar därför problemet om religionen det
centrala, liksom det öfverhufvud bildar
medelpunkten i all sträfvan efter själ och
mening i vår tillvaro. Religionsfilosofiska
undersökningar föreligga, utom i det ofvan
nämnda stora och djupsinniga arbetet:
»Der Wahrheitsgehalt der Religion», i en
del smärre uppsatser och föreläsningar, af
hvilka må framhållas de trenne
föreläsningar, som höllos vid den teologiska
feriekursen i Jena 1906 och sedermera utgifvits
under titeln: »Hauptprobleme der Reli-
gionsphilosophie der Gegenwart».
Problemet om religionen har i våra
dagar fått en ovanlig skärpa och upprör
långt vidsträcktare folklager än någonsin
förr. Winckelmann kunde år 1768 uttala
den profetian, att vi femtio år därefter
skulle se hvarken påfve eller präst i Rom,
men nu stå vi emot kyrkoorganisationer
af allt annat än förminskad makt och
inflytande. Vi upplefva icke ett religionens
stilla utslocknande utan en oförtydbar
religiös renässans. Själfva den stegrade
kampen mot religionen förutsätter en ökad
spänstighet hos de krafter, som stå i
religionens tjänst.
Och dock intar religionen numera en
helt annan ställning i lifvet än förr. Från
att vara en själf klar visshet har den
blif-vit allt mer problematisk och detta ej blott
med afseende på sitt innehåll utan till sin
ställning i lifvet i dess helhet. En gång
har den kristna religionen uppträdt såsom
hela andelifvet eller åtminstone som dess
värdefulla kärna. Alla andra lifsområden
hade värde och betydelse genom att leda
fram till och tjäna religionen. Redan
under medeltiden började emellertid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
