Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Salvador Rueda. En lagerkrönt skald. Af V. E. Lidforss. Med 1 bild - Svensk dramatik. Af C. D. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är emellertid icke blott innehållet
som företer en väsentlig olikhet med de
tidigare dikterna utan äfven formen. Det
var naturligt nog, att den unge diktaren
till en början höll sig till de af ålder
häfd-vunna schemata; men lika naturligt var det
att, allt efter som vingarna växte till högre
flykt, äfven formen rönte inflytande däraf,
och i själfva verket har Rueda användt
metriska system, som före honom icke
funnits i spansk poesi. Därtill kommer, att
han, medvetet eller omedvetet, har en stark
känsla för rytmen, och när denna får göra
sig gällande på ett så lyckligt sätt som i
hans senaste dikter, kan den icke annat än
mäktigt tilltala hvarje åhörare med öra för
versens musik. Lägger man härtill hans
säll-sporda herravälde öfver detta i och för sig
så vackra och rika spanska språk, så kan
man förstå, huru, med hänsyn till alla dessa
omständigheter, Rueda kunnat vinna en
popularitet, som är snart sagdt enastående och
i detta ögonblick gör honom utan
gen-sägelse till Spaniens nu lefvande främste
skald.
Så har Salvador Rueda ända från
ungdomen varit en den kastilianska sångmöns
trognaste och hängifnaste tjänare, och hon
å sin sida har gifvit sin älskling hans
välförtjänta lön af ära och berömmelse. Denna
nådde en förut exempellös höjd, då en
vacker septembersöndag förlidet år han
med stor högtidlighet offentligen
lager-kröntes, en heder som, så vidt veterligt är,
icke i nyare tid, om ens någonsin förut,
vederfarits en spansk idkare af poesiens
ädla konst. Detta skedde i Albacete; men
flera andra städer, med Madrid i spetsen,
voro redo att ägna honom samma
utmärkelse. Nu är han inbjuden att längre fram
på året besöka Cuba för att där hålla
offentliga föredrag; med den allra största
sannolikhet kommer då resan att utsträckas
också till Sydamerika, och det visar sig
redan nu, att hela färden artar sig till ett
fullkomligt triumftåg; antagligen kommer
den väl då äfven att bära rika frukter af
ny fägring på det poetiska området, och
därtill må man önska så väl honom själf
som hans vänner och beundrare lycka.
10 jan. 1909.
SVENSK DRAMATIK
Af C. D. MARCUS
I.
August Strindberg: Sista riddaren. Björck &
Börjesson, Stockholm.
— Riksföreståndaren. Björck & Börjesson, Stockh.
— Abn Casems tofflor. Albert Bonnier, Stockholm.
Tor Hedberg:’Mikael. Albert Bonnier,
Stockholm.
Mikael Lybeck: Ödlan. Albert Bonnier,
Stockholm.
ED Sista riddaren har
Strindberg ånyo gifvit ett lefvande
bevis hur han förmår att fånga
förflutna tiders lynnesdrag och
förläna historiska gestalter kött och blod,
därför att han i dem ingjuter något af sin
egen vidt skiftande och som ett universum
lifliga ande. Under en rad år har denna
hans själfsyn kanske alltför intensivt trängt
sig på hans dramatiska figurer, de ha fått
denna sökande och förbittrade kretsgång
kring tillvarons mysterier, som ställt sig i
vägen för deras objektiva och verkligt
plastiska utformning. Men då och då har
den oroliga anden hvilat i sin flykt och
speglat sig i dessa underbara,
oreflekterade och poetiska barnasjälar, sådana som
Eleonora i »Påsk» och Svanehvit i
sagospelet med samma namn. »Den sista
riddaren» är ett barn af samma stämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
