Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sjuke mannen och hans kaotiska styrelse. Af Nicholas C. Adossides. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men blott den starkaste vilja kan motstå
den förslappande atmosfären i ett turkiskt
statsdepartement.
Om man i och för någon
angelägenhet vänder sig till chefen för ett
ämbetsverk, är det bra att minnas, att han
vaknar upp ur sin apati endast om
bak-schisch namnes. Då, hvilken förändring!
Han visar genast energi, verksamhet, ja
till och med snabbhet. Men om ingen
häntydning på bakschisch göres, lyssnar
han till den andragande med en min
som vore han till hälften insomnad. Om
han är på godt humör, småler han,
bjuder på en cigarrett, en kopp kaffe, men
saken går icke framåt en tum. Jag har
varit trettiåtta gånger (jag räknade dem
som pärlor) till ministeriet för allmänna
arbeten för att få veta i hvilket
departement jag skulle kunna finna några
upplysningar om en grufkoncession. Det
tar omkring åtta månader att få svar
om en affär, som kan afslutas på en dag,
ett år eller två att utverka en utnämning,
och då måste man gå hvarje dag; för
att få ut likvid — ja, därom är det
bäst att inte tala. Vill man ha en
koncession, gifvas inga gränser för
dröjsmålet — det finns människor, som väntat
tjugo år.
Förutom lättja råder en stor brist på
punktlighet. Våra dagars turkiske
tjänsteman har af naturen detta fel, och det
förstoras af vana och inbilskhet. Detta
har måhända sin orsak i det sätt,
hvarpå Turkiet räknar tiden. Klockan tolf
på dagen motsvarar solnedgången, d. v.
s. när helst solen går ned, måste klockan
alltid vara tolf. Följaktligen växla
alltid dagens timmar, i det de bli senare
under årets första hälft och tidigare
under dess andra, hvilket tvingar alla
människor att utsätta sina klockor för en
daglig tortyr. De tåligaste och bästa
kronometrar kunna icke länge stå ut
med ett så plågsamt tyranni. Ingen i
Turkiet kan därför smickra sig med att
ha den riktiga tiden. Den mest
noggranne engelsman mister snart sin
nationella punktlighet, och fransmannen gör
stora framsteg i att ej passa på tiden.
Och då två turkar komma öfverens om
att råkas, bestämmes mötestiden blott
på en half eller en hel timme när, och
äfven då infinna de sig icke förrän efter
den öfverenskomna tiden, ty hvardera
räknar på det möjligast längsta dröjsmål
ä den andres sida.
Följaktligen äro statens tjänstemän
icke bundna af en mycket sträng
disciplin. Ingen väntar, att de skola komma
till sitt kontor på någon viss tid, i
synnerhet som flertalet af dem knappast gå
dit alls. Hvad de flitigaste angår,
uppenbara de sig endast två eller tre timmar
på eftermiddagen och tämligen sent. På
förmiddagen äro statens ämbetsverk i
allmänhet stängda. Dessutom är det
rätt ondt om arbetsdagar för
tjänstemännens släkte. Fredagen är
muhammedanernas sabbat, lördagen är dagen efter
en helgdag, och då tar man sig inte
mycket för. Söndagen stanna greker och
armenier som goda kristna hemma, och
muhammedanerna följa i allmänhet ett
så godt exempel. Måndagen är återigen
dagen efter en helgdag. På onsdagen
sammanträder ministerrådet, och då bege
sig helt få ämbetsmän till sina verk.
När därtill komma religiösa helger, kan
man lätt förstå, att det af årets
trehundrasextiofem dagar inte blir många
kvar att ägna åt det ottomanska rikets
intressen!
För att vara rättvis får jag dock säga,
att det finns ett itet, mycket litet antal
män, som icke endast arbeta regelbundet
hvarje dag, utan äfven taga arbete med
sig hem. Naturligtvis är det inte om
dem jag talar, utan om dem som så
mycket lättare anträffas i det
Kaperna-um, som kallas Höga Porten. Där finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
